Deras egna texter blir en biljett till döden
C.Gambino förlorade livet bara månader efter sitt stora erkännande
Artisten C.Gambino hackade sig djupt ner i betongen och klättrade därifrån ända upp till Grammisgalan. Han fick sitt första erkännande inom musikvärlden, bara för att förlora allt några månader senare.
C.Gambinos lyssnare kom ända in i hans själsliga vardagsrum, inte bara i orten, även de som bor i innerstaden. Hans råa texter påverkade miljontals lyssnare. Vi är många som har hans melodiska hits på våra Spotifylistor.
Men var går gränsen för hur mycket sanning en konstnär kan skildra? Det är inte första gången vi förlorar en framstående artist inom denna genre. Det är inte heller första gången vi lär oss att vara försiktiga med våra ord.
Gangsterrapparna marknadsför sig själva och sina gäng i musiken. De har alltid haft en nära koppling till den kriminella miljön. Artisterna fungerar som ansiktet utåt och allmänhetens kommentatorsröst. Det var inte så just C.Gambino gjorde, men jag har bevittnat med egna ögon hur vissa gangsterrappare återspeglar gängens verklighet och ger dem möjlighet att uttrycka sig.
Deras ord bjuder in till faran.
För några av våra stjärnrappare har texterna blivit en biljett till döden.
Vissa killar som åker runt bland höghusen drömmer om att få ett mordkontrakt på kända profiler för att kunna skryta med det. Det betyder mer för dem än Ballon d'Or.
Tänker rapparna på att det de sjunger om en dag kan bli verklighet? Att verserna de valde att sätta på pränt kan bli sanning? Att de kanske får stå till svars för orden som de underlät att väga på guldvåg?
Scenerna kan komma att spelas upp som en trasig skiva framför deras ögon, även när de försöker blunda. Kan de inte fly blir de scenerna det sista de ser. Den sista scenen i filmen de själva skriver manuset till.
