Att sälja eller spela – marknaden styr
Differentierade priser gäller för maximal intäkt
TIDSKRIFT Än så länge auktioneras inte teater- och operabiljetter ut, som flygbolagen eller SJ sedan länge gör. En gång i tiden, i varje fall när man skulle resa med tåg, så betalade man per kilometer. Så var det också länge med teater och opera. Biljettpriserna var fasta, med viss reduktion för pensionärer och skolungdomar. I dag handlar det om ”revenue managment”, alltså en strategi för att differentiera biljettpriserna för att sälja så mycket som möjligt.
I senaste numret av Teatertidningen (1/2015) skriver Sara Beer om fenomenet. Bland annat intervjuar hon Debbie Richards, en brittisk konsult som anlitats av flera svenska teatrar. På Malmö stadsteater skiftar biljettpriserna inte bara beroende på var man ska sitta, utan också när man köper biljetten. Kungliga operan har delat upp parketten i olika priskategorier, beroende på vilka platser som har kategoriserats som bättre eller mindre bra. Däremot tas ingen hänsyn till om man ger fem timmar Wagner eller tre timmar Puccini, heller inte på nyskrivna och klassiska verk, så som man gör i till exempel Wien, Paris eller London.
För att locka mindre bemedlade räcker det inte med att sänka priset, andra faktorer, allt från en föreställnings rykte till pausservering, spelar roll. Man leker alltså inte längre marknad, man är det. Inget nytt, egentligen. Utom att marknadsavdelningarna växer så länge teatern tvingas ha en viss, hög procents beläggning i salongerna. Men vilken teater har någonsin önskat annat?
