Värdet är påhittat
Johannes Björk: Marx hade begrepp för reaktionerna kring Banksy
Vill man utmåla sig själv som en riktig tönt i konstvärlden ska man säga att man gillar Banksy. I Banksys konstnärskap finns allt det där som inte är tillräckligt sofistikerat: konstnären som uttalad sanningssägare, konsten som prank och den där etiska omedelbarheten kring politiska självklarheter. Samtidigt finns det faktiskt någonting i hans senaste verk som ställer den kritiskt distanserade konstvärldens avfärdanden på skam.
Så snart auktionsklubban slagits i bordet på auktionsverket Sotheby's och priset landat på drygt en miljon pund började Banksys målning Girl With Balloon plötsligt att matas ut genom en dokumentförstörare som byggts in i den påkostade ramen. Och lika snabbt som nyheten spred sig, lika snabba var delar av konstvärldens marxister med att invända: nej, se det där ökar bara värdet på konstverket.
Nja, för här är kruxet: konstverk har ett pris men inget värde eftersom det arbete som behövs för att producera dem varken utförs under någon arbetsköpare eller går att abstrahera (enklare: det finns ingen samhälleligt nödvändig arbetstid för konstnärlig produktion). Att man ska behöva påminna vänsterkritiker om denna skillnad som står att läsa i inledningskapitlen av Kapitalet.
I det avseendet sätter Banksys senaste påhitt också fokus på en avgörande insikt, nämligen att klyftan växer mellan det kapitalistiska produktionssättets värdeproduktion och det fiktiva kapitalet av förväntat värde (uttryckt i värdepapper, derivat men också konstverk). Marx hade också en beteckning på denna växande klyfta; den gör sig "våldsamt gällande genom en – kris". Snart är det dags igen. Då kan det vara bra att ha ordning på begreppen.