Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Eugen, Eugenia

Robot-podden gör mig deprimerad, provocerad och rädd

”The AI way to drift astray” är skapad av och med artificiell intelligens

Har du alltid trånat efter att få lyssna till en robot som rapar upp floskler om ensamhet i minuterna trettio? Nä, trodde väl inte det. Och har du det, så lider du sannolikt av problem som ingen stödgrupp i världen kan råda bot på.

The AI way to drift astray är podden av och med artificiell intelligens. Det är alltså inte människor som snackar, utan robotar … skript, eller vad man vill kalla det (jag ska inte ens försöka hävda att jag begriper hur detta fungerar, så eventuell uppläxning undanbedes).

Podden klipps och tonsätts av en mänsklig övervakare som också kommer med vägledning (vad nu det innebär), men tanken är att den artificiella intelligensen successivt ska ta över och styra podden helt själv.

Jag fattar såklart att det här är ett experiment, och att det säkert finns saker att lära av detta till andra utvecklingsområden, men det kan inte stoppa mig från att känna mig:

1. Deprimerad. Att lyssna på betraktelser som en maskin har hittat på är för det första totalt intetsägande. I avsnittet om ensamhet kan man exempelvis höra liknande: ”So that was how I ended up here in this bed, and now this man is bringing me dinner. How do I know he isn’t lying, and that he doesn’t love me”. Det deppiga är ju att föreställa sig att någon lyssnar på detta och engagerar sig i ett känslolöst skripts betraktelser.

2. Provocerad. Nu har jag visserligen gjort detta i arbetssyfte, men att ha ödslat några timmar av mitt liv åt att lyssna på robotsvammel får mig att vilja hoppa ner i en grav, be någon skotta jord över mig, för att sedan, levande begravd skrika ut min frustration över vart världen har tagit vägen och bli ett med naturen igen.

3. Livrädd. Podden i sitt nuvarande, poänglösa utförande är såklart inget hot, och förlåt mig om jag drar för stora växlar här – men tanken på att robotar kan planera och ge ut en podd på egen hand, får mig att känna att vi förmodligen inte behöver oroa oss för klimatförändringar, pandemier eller kärnvapenregimer. Det är robotarna som blir vår död.