Ohly eller Orwell?

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-07-03

DAN JOSEFSSON om ett borgerligt dilemma efter FRA-omröstningen

När Naomi Klein nyligen gästade Sverige sa hon att diktaturer och marknadsekonomier nu närmar sig varandra. Ett land som Kina demonstrerar att marknadsekonomi inte har ett dugg med politisk frihet att göra, vilket bland annat våra svenska ”liberaler” hävdat i decennier. Det är tvärtom en fördel ur tillväxtsynpunkt om man som i Kina håller befolkningen i schack med totalitära metoder. Allt som behövs är att man importerar marknadsekonomin från väst och vips har vi ett tillväxtland med en befolkning som är beredd att arbeta under slavliknande förhållanden.

I väst har vi redan marknadsekonomin. Det vi importerar i denna utjämningens tid är följaktligen de totalitära inslagen från länder som Kina.

När FRA-debatten rasade som värst strax före den ödesdigra omröstningen gjorde våra borgerliga medier sitt bästa för att inte framställa det hela som en höger-vänsterfråga. Det var inte lätt. Ett fullständigt enigt vänsterblock sa nej till att hela svenska folkets e-post och mobiltelefonsamtal ska få avlyssnas utan brottsmisstanke. Ett nästan enigt högerblock sa ja.

För att ändå inte behöva göra reklam för vänstern skapade man därför en dokusåpa. En handfull borgerliga ledamöter, som utmålat sig själva som frihetsvänner, fick under några dagar beskriva sina samvetskval. Skulle de komma ut som hjältar och fälla avlyssningslagen? Att hela vänsterblocket redan per definition var ”hjältar” kom så att säga bort i uppståndelsen. Så röstade bara den ensamma folkpartisten Camilla Lindberg trots allt nej till massavlyssning. Detta sände en chockvåg genom våra borgerliga medier och skapade samtidigt ett nytt propagandistiskt dilemma. Nu gäller det nämligen att inte stimulera läsarna till att dra den enda slutsats som det gick att dra av omröstningen: att vänner av frihet och demokrati bör rösta vänster.

I Expressen (19 juni) kritiserar Isobel Hadley-Kamptz den lilla grupp borgerliga riksdagsledamöter som påstod sig vara kritiska till lagen, men som trots detta röstade ja: ”Man måste, som det heter, välja sina strider. Men om inte den här striden var värd att tas, vad kan då rimligen vara det?” Hon undviker dock att nämna den förkrossande majoritet borgerliga riksdagsledamöter som överhuvudtaget aldrig ifrågasatte lagen. Inte heller diskuterar hon det rimliga i att ha en regering som föreslår totalitära lagar, hon tycks bara vara kritisk till sättet på vilket lagen drevs igenom.

Vilken blir då Isobel Hadley-Kamptz råd till vilsna väljare som ogillar att bli övervakade? Jo, att liberaler nu inte har ”särskilt mycket mening att rösta över huvud taget”. Den mer näraliggande slutsatsen att frihetsälskande svenskar rimligen bör rösta på partier som är uttalat emot den här typen av lagar, och som behöver väljarnas stöd för att kunna bjuda motstånd, får uppenbarligen inte tänkas.

Dagens Nyheters ledarsida vågade häromdagen språnget att kalla en häst en häst. Den 24 juni skriver Hanne Kjöller under rubriken Borgerligt självmål och den uppseendeväckande underrubriken Ska vi rösta på Ohly nu? följande:

”Vi är många som skakar på huvudet och som fortfarande i något slags chocktillstånd frågar oss hur det här kunde hända. Hur gick det till när en borgerlig majoritet i fredstid fattar ett beslut att börja massavlyssna vanliga människor som inte är misstänkta för något brott? Hur gick det till när en riksdagsmajoritet klubbade igenom ett beslut som strider mot åtminstone en av våra grundlagar (Regeringsformen, kap 2, § 6)?”

I slutklämmen funderar hon kring vilka partier som det går att lita på: ”Att socialdemokraterna – egentligen – inte är ett spår bättre är i detta sammanhang en klen tröst. Det gör bara valet 2010 än dystrare. Vi får välja mellan två block där inget av dem respekterar grundlag, personlig integritet och medborgarnas frihet.”

Men slutsatsen i den där underrubriken kommer aldrig igen i artikeln. Trots att vänsterpartiet är det parti som allra starkast gått emot FRA-lagen kunde Hanne Kjöller inte förmå sig att nämna partiet vid namn.

Men låt oss nu tala allvar. Vi lever ännu i en demokrati och vi har rösträtt. Om regeringen nu för oss, som Helle Klein uttrycker det, ”in i ett Orwellskt samhälle där statsmakten ges rätt att läsa vår post” och ledande socialdemokrater som Thomas Bodström tidigare visat sig ha förståelse för denna typ av samhällen, måste den som vill åt ett annat håll rösta på partier som vill åt ett annat håll. Annars finns det ingen poäng med den representativa demokratin.

Jag är övertygad om att DN:s ledarredaktion försökte vara ironisk när den formulerade rubriken Ska vi rösta på Ohly nu?. Men vid det här laget lär man ha insett att det som förr var borgerlig humor inte längre är det sedan FRA-lagen klubbades igenom. Till den borgerliga pressens fasa håller det på att gå upp också för väljare som aldrig läst Naomi Klein, att hotet mot friheten inte kommer från vänster – utan från marknadsliberalerna i deras egen regering.

Dan Josefsson