Putin – en åldrande ayatolla
Han kommer att dra sig tillbaka med rätten till sista ordet i alla viktiga politiska frågor
Vladimir Putins beslut att upplösa regeringen och plan att skriva om den ryska grundlagen kallas redan för ”en revolution från ovan”.
De senaste årens folkliga protester har framför allt riktats mot premiärminister Dmitrij Medvedev och hans liberala ministrar, så Putins beslut att upplösa denna ministär (formellt på Medvedevs egen begäran) kan vara ett sätt för regimen att minska det växande missnöjet.
Under de kommande åren måste det ske en maktövergång i Ryssland då Putin förväntas lämna presidentposten 2024. Men till följd av den ekonomiska stagnationen och de sociala protesterna kan det redan innan dess utbryta en regelrätt politisk kris. En ny opinionsundersökning visar att för första gången på 20 år vill de flesta ryssar (90 procent) se förändring. Av dessa vill 60 procent ha ”radikala förändringar.” Det är den problematiken som Putin nu försöker lösa.
I hans tolkning handlar ”radikala förändringar” om förändringar av konstitutionen, som antogs efter militärkuppen 1993. Presidenten föreslår nu att parlamentets makt ska stärkas samtidigt som han vill kunna utse nya ministrar inklusive premiärministern. Men det kanske viktigaste beskedet är att Putin själv inte tänker ställa upp i nästa presidentval. Är inte det den mest ”radikala förändring” som kan ske i det land han styrt i 20 års tid?
Inför ändringarna i konstitutionen ska det hållas en ”folkomröstning”. Det är inte klart i vilken form eller i vilka frågor denna omröstning kommer att hållas, men det skulle vara den första folkomröstningen i Ryssland sedan 1993. Hittills har myndigheterna alltid varit rädda för sådant, ifall folket skulle rösta ”fel”. För att blidka befolkningen kan Putin presentera ett paket med populära sociala åtgärder, som höjda barnbidrag, för att få dem att stödja hans initiativ, men det kan också röra sig om impopulära reformförslag.
Nollan Misjustin får hålla platsen tills det är klart vem som verkligen ska beträda tronen
Tills vidare har Putin tillsatt den relativt okände chefen för skatteverket, Michail Misjustin, som ny premiärminister. Detta oväntade beslut, liksom hela atmosfären av hemlighet runt allt som föregått detta, är nödvändigt för att undvika, eller åtminstone skjuta upp, att det bryter ut en maktkamp inom eliten. Nollan Misjustin får hålla platsen tills det är klart vem som verkligen ska beträda tronen.
I slutändan betyder de åtgärder som Putin har föreslagit nästan ingenting. Målet är att han och hans närmsta klick ska kunna behålla makten så länge som möjligt. Putin själv kommer att ta den post han önskar, vilken titel han nu väljer, och dra sig tillbaka likt en åldrad ayatolla med rätten till sista ordet i alla viktiga politiska frågor.
Det enda som kan sägas med stor säkerhet är att regimen har bestämt sig för att genomföra ett ”maktskifte” tidigare än planerat, innan massornas missnöje har nått en kritisk nivå som kan tvinga bort dem alla från makten. Tillkännagivandet uppfattas av många som att det kan bli ett tidigareläggande av parlaments- eller till och med presidentvalet.
Fram till nu har Putin aldrig tagit sådana snabba steg utan föredragit att skjuta på maktskiftet så länge som möjligt. Men den här gången är kravet på förändring så stort att det kan vara farligt för regimen att vänta till nästa val. Därför har de fått bråttom att imitera en ”radikal förändring”, samtidigt som inget kommer att förändras alls.
Översättning: Per Leander