Migrationslagen är en tickande bomb
Blytung kritik mot den nya tuffa flyktingpolitiken
”Att införa snäva tidsgränser, försörjningskrav och så vidare kan inte rättfärdigas av länder som strävar efter humanism, mänskliga rättigheter och jämställdhet.”
Den beska kritiken av den nya svenska flyktingpolitiken kommer från Henrik M Nordentoft, nordisk representant för FN:s flyktingorgan UNHCR. Han deltog när Röda Korset i tisdags samlade organisationer och myndigheter för att diskutera den migrationspolitiska kommitténs förslag att, i grova drag, göra den tillfälliga utlänningslagen permanent med bland annat tillfälliga uppehållstillstånd och höga hinder för familjeförening.
Sverige har i decennier varit ett av UNHCR:s favoritländer, prisat som en humanismens och ansvarstagandets oas. Den tiden är förbi.
När ett sjuttiotal organisationer och myndigheter nu lämnat sina remissvar är kritiken så kompakt att en mer sakpolitiskt intresserad migrationsminister än Morgan Johansson nog skulle kasta utredningen i papperskorgen.
Tanken var ju att få till en långsiktigt hållbar lagstiftning.
Den politiska hållbarheten föll i spillror när Moderaterna i somras vägrade kompromissa en tum.
Nu smular remissinstanserna sönder hållbarheten i sak. Genomförs dessa lagändringar kommer så stora problem av både juridiskt och humanitärt slag att uppstå att det krävs massor av framtida ändringar.
UNHCR menar att ett system med korta, tillfälliga uppehållstillstånd har en ”negativ effekt på integration och hälsa”. Man anser att det saknas skäl att ge så kallat alternativt skyddsbehövande (ofta krigsflyktingar) kortare tillstånd än konventionsflyktingar och vill helt skrota idén om försörjningskrav för familjeförening.
Rädda Barnen och Barnombudsmannen pekar på att förslagen på punkt efter punkt bortser från barnens bästa och riskerar att strida mot Barnkonventionen och rätten till familjeliv. Två av de organisationer som har närmast kontakt med de verkliga människor som drabbas, Röda Korset och Flyktinggruppernas riksråd, skriver långa utlåtanden som pulvriserar nästan hela utredningen.
De viktigaste invändningarna gäller hur det nya systemet bygger på att man nu måste kvalificera sig för sådant som tidigare betraktades som rättigheter: permanent uppehållstillstånd och att förenas med sin familj. Det är ett system som gynnar högutbildade och driftiga, men där lågutbildade, krigsskadade och sjuka straffas.
De remissinstanser som intresserar sig för lagteknik är inte heller nöjda. Advokatsamfundet menar att många av förslagen kommer att bli svåra att tillämpa. ”En översyn av utlänningslagstiftningen behövs fortsatt”, skriver Förvaltningsrätten i Göteborg, medan Stockholms universitet talar om ”vaga och otydliga” bestämmelser. Migrationsverket kräver klargöranden på inte mindre än tjugo punkter och varnar också för tillämpningsproblem.
Poängen med den nya lagen är att Sverige ska framstå som ett värstingland. Det är en signal man hoppas på en gång ska avskräcka folk från att söka asyl
Kort sagt frågar de lagkunniga politikerna: inser ni inte hur trassligt detta kan bli?
Låt mig ta några helt tänkbara scenarion. Ett barn får uppehållstillstånd i Sverige och föräldrarna kommer efter som anhöriginvandrare, men så snart barnet fyller 18 utvisas de.
En forskare på ett stort företag har jobbat i en engelskspråkig miljö och inte lärt sig svenska. När hennes tillfälliga tillstånd löper ut efter max fyra år har hon ingen möjlighet att klara kraven i svenska för att få ett permanent tillstånd och utvisas.
En pappa har fått uppehållstillstånd, men hans tre barn befinner sig i hemlandet. Han tjänar så lite att han bara kan uppfylla försörjningskraven för två av barnen. Vilket barn ska han lämna i flyktinglägret?
Det kan inte uteslutas att Socialdemokraterna tycker det är utmärkt att få kritik från flyktingvänner. Poängen med den nya lagen är ju att Sverige ska framstå som ett värstingland. Det är en signal man hoppas ska avskräcka folk från att söka asyl – vilket varken utredningen eller remissinstanserna egentligen tror spelar någon större roll – och locka tillbaka flyktingfientliga väljare.
Men även inbitna flyktingmotståndare har goda skäl att motsätta sig förslagen, eftersom de dels drabbar ekonomin, dels bäddar för integrationsproblem.
Svenskt Näringsliv varnar för att kunskapskraven ”försämrar svenska företags möjligheter att rekrytera och behålla internationell kompetens”. TCO menar att tillfälliga uppehållstillstånd driver folk att ta vilket jobb som helst i stället för att komplettera sina utbildningar. På samma sätt argumenterar Arbetsförmedlingen och tillägger att det särskilt drabbar kvinnor.
Men framför allt apterar förslagen en integrationsbomb. Barn som växer upp i otrygghet och misslyckas i skolan. Familjer som är splittrade i många år. Folk som drivs in som kanonmat i gigföretagen. Invånare som kan leva i decennier i landet och ändå ha utvisningshotet hängande över sig. Ingen kan bli förvånad om många skulle vända ryggen åt detta förtryckande samhälle som aldrig givit dem en vettig chans.
Det är en infernalisk politisk logik. Först riggar man ett system som stöter bort människor. När arbetslöshet, svartjobb och kriminalitet sedan breder ut sig, lastar man förstås ”invandrarna”.
Men nästa gång bilarna brinner, säg inte att ni inte blivit varnade.