”Jag beundrar Sjöwall/Wahlöö”
Lee Child – thrillergiganten som gärna röker på
Hans böcker om Jack Reacher har sålt i smått ofattbara 90 miljoner exemplar.
Själv gillar Lee Child att ligga på soffan, hitta på bokidéer och ta ett bloss marijuana.
– Författare är showbizjobbet för den som inte vill synas.
För icke-bokläsare blev Jack Reacher känd när han spelades av Tom Cruise på vita duken, med svensk premiär 2013. En kort mörk man fick spela en väldigt lång ljus, och den vanligaste frågan Lee Child får är vad han tycker om det. Svaret är inget alls, eftersom han ser filmen som en helt annan sak.
Men den första boken om den före detta militärpolisen Reacher kom redan 1997. Den senaste, "Personligt" är nummer 19.
– Jag beundrar dem som bestämmer sig för att skriva tio böcker i en serie och gör det, som Sjöwall/Wahlöö. Men jag kan inte ta livet av Reacher - det är för många fans som skulle bli besvikna, säger Lee Child under ett Stockholmsbesök i veckan. Eller Jim Grant som han egentligen heter – Lee Child är en pseudonym som ska vara lätt att komma ihåg.
Lee Child är en öppen och lättpratad person, som berättar att han just läst David Lagercrantz biografi om Zlatan. Han jämför fotbollsstjärnan med sin bokhjälte:
– Båda två är extremt duktiga på en sak, det de håller på med, men kanske inte experter på annat i livet.
Böckerna är riktiga bladvändare, thrillers där hårdingen Reacher löser till synes omöjliga uppdrag, effektivt, smart och våldsamt. Han är en vagabond utan fast bostad, jobb och ägodelar. Han har inga band till någon. När kläderna blir smutsiga slänger han dem och köper nya.
Kan du drömma om hans helt fria liv, utan någon fast punkt?
– Ja, det tror jag alla kan. Det är det som gör Reacher så populär. Under de senaste årens ekonomiska kris och bostadsbubbla har människor märkt att det ger en falsk trygghet att jaga ägodelar. Du äger inte saker – de äger dig. Det finns en längtan efter att bara släppa allt, vandra iväg och aldrig mer behöva vara rädd för räkningar som dimper ner och prylar som måste skötas.
Reacher dödar många i varje bok och får inte dåligt samvete, är han en psykopat?
– Haha! Ja, på sätt och vis. Faktum är att det var en seg start att ge ut böckerna i Sverige just för att förlagen tyckte att han dödade för många. Men uppenbarligen är det många läsare som hejar på den här psykopaten. Alla förstår att det inte är verkligt. Det är som i en romantisk bok - vad händer om jag möter en vacker kvinna på stan? Svar: Inte ett dugg. Jag säger inte hej, och vi sticker definitivt inte till Karibien. Men det händer i en roman. Det är därför människor älskar fiktion.
Lee Child har själv varit gift med samma kvinna i 40 år. Han skämtar och säger att det beror på att de har bostäder i tre länder - de behöver aldrig vara på samma ställe om de inte vill. Jack Reacher däremot föredrar förhållanden på någon vecka.
Varför faller kvinnorna som furor för din hjälte?
– Dels är han en sexig typ. Dels är det helt ofarligt att ha en affär med honom. Om en gift kvinna träffar en kille och är otrogen i vanliga fall blir det en massa trubbel. Den som träffar Jack Reacher vet att han snart försvinner igen - han kommer aldrig att dyka upp på tröskeln eller hålla på att ringa. Det förblir garanterat en hemlighet. Sedan är det uppenbart att han beundrar och respekterar starka kvinnor och ser dem som jämlikar, och det brukar uppskattas.
Du har berättat öppet att du röker marijuana, gör du det när du skriver?
– Nej, det händer inte ofta, då blir jag för okoncentrerad. Men jag gillar att röka lite på kvällen. Jag testade när jag var fjorton och har fortsatt. Det är lite överraskande att det är tabu för så många, särskilt här i norden. Å andra sidan dricker jag sällan alkohol.
Lee Child var över 40 när han började att skriva thrillers. Då hade han jobbat med underhållning i tv-branschen i arton år. När bolaget skar ner ville han testa något annat. Vilket blev succé: Debuten fick flera priser.
Dina böcker finns på 40 språk och du är rik. Hur har framgången förändrat dig?
– Inte något, tror jag. Jag tjänade inga stora pengar förrän jag var 50, och då är man redan en färdig personlighet. Den stora skillnaden är att jag slipper den där subtila oron över pengar, att något ska gå sönder eller att det kommer en oväntad räkning. Det är skönt. Men jag är inte så fancy av mig, mina jeans är femton år gamla och den här kavajen är "a piece of crap", säger han.
Han har anklagats för att vara allt för kommersiell, men det tar han med ro.
– Jag skriver för alla mina läsare. Sedan är det vissa som läser mina böcker i smyg och skäms lite...
Vilka är dina tre favoritböcker i spänningsgenren?
– "När lammen tystnar" av Thomas Harris. "Schakalen" av Frederick Forsyth. Allt av Joseph Kanon, vars böcker utspelar sig efter andra världskriget.
– Om jag ska säga någon svensk favorit blir det Sjöwall/Wahlöö. De är helt fantastiska.
Kommer Jack Reacher någonsin att slå sig till ro?
– Nej, det går inte att skriva en bok om honom där han bor i ett hus och funderar över vilka tapeter han ska ha i vardagsrummet. Han älskar att klara sig själv, samtidigt som han är rädd för ensamhet.