Bollen som förstörde VM

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-07-07

Niklas Söderberg om hur fotboll förvandlades till kaosboll

Det blev inte ”vuvuzela” som bäst sammanfattade fotbolls-VM i Sydafrika, utan i stället två andra nya ord: ”jabulani” och ”counterintuitive”. Alltså den nya bollen och hur den beskrevs av aerodynamikforskarna, som under VM har testat den. Kontraintuitiv: ett föremål, redskap, fenomen, som man inte kan närma sig eller använda intuitivt. En redig fylla gör tingen kontraintuitiva, viktlöst tillstånd likaså, eller om man spelar fotboll på en leråker. Men här alltså en officiellt framtagen boll, som i ett slag omintetgör den innersta, närmast heliga, aspekten av den skicklighet spelarna under tjugo år av träning och matchning gett sitt yttersta för att uppnå.

Jabulanibollen har lett till den sämsta fotboll jag någonsin sett på internationell nivå, oförklarliga misstag en masse, passningar och mottagningar som man sett vissa spelare i åratal göra i flykten går åt skogen, erkänt duktiga distansskyttar och målvakter sliter sitt hår. De enda frisparksmålen (de är ytterst få) har berott på bollbanor som fått en att tänka på Harry Potter – övernaturligt kan en skruv ändra riktning i luften. Japans målvakt agerade till exempel helt rätt, om det varit en normal boll, men blev grundlurad vid Hollands 1-0-mål. Fotboll döps om till Kaosboll.

Tur och små marginaler har alltid spelat roll, men om slumpen sätts i centrum för sporten så har man lämnat idrottens sfär och inträtt i lotteriets. Det blir faktiskt helt meningslöst, och helt egalt, vem som vinner. Jag trodde aldrig att jag skulle skriva under på den idiotiska klyschan om ”22 vuxna karlar som springer efter en boll”, men denna gång är det nära.

Men, kanske någon invänder, är det inte lika för alla? Nej, att spela med en kontraintuitiv boll gynnar de defensivt inriktade lagen, självklart är det enklare att tjonga bort bollen än att försöka göra något kvickt, tekniskt och svårt med den. Nya Zeeland är ett av de sämsta landslag jag sett, de förlorade inte en match under mästerskapet. Sen är det, de facto, så att vissa ligor har spelat med jabulani i ett halvår. Till exempel Bundesliga. Där alltså de sevärda och absolut talangfulla tyska landslagsspelarna huserar. Die Mannschaft är det enda lag som spelat riktigt bra offensivt, de sätter sina passningar, skjuter inte (och försvarar sig inte heller mot) långskott. Merparten av spelarna kunde ses spela lovande vid förra årets U-21 (alltså mot Wernbloom, Molins, Bajrami), men har under säsongen som gått inte gjort så hemskt mycket väsen av sig. Särskilt inte när det har spelats med icke-jabulani-boll. Nu krossar man England och Argentina?! Om vi pratat om friidrott så hade en sådan rask talangutveckling föranlett misstankar om dopning.

Nu är detta ingen konspiration, alla berörda ligor har fått möjligheten att spela med den tyska Adidasbollen. Det är bara det att de andra ligorna är strikt bundna av sponsorkontrakt med Nike och Umbro och andra. Så har det varit länge, men tidigare har inte bollarna skiljt sig åt i så hög grad att det blivit ett så gravt problem. Ska vi se framför oss ett slags tennisifiering av fotbollen, där man håller olika mästerskap med olika materiella villkor – typ Adidas-VM och sen ett Nike-VM, med lika stora skillnader som det är mellan grus-, gräs- och hard court-tennis?

Gud vet hur Fifa tänkt, men jabulani är en katastrof för sporten. Adidas motiv? Kanske är det väl cyniskt av mig att misstänka att lanseringen av en (för de flesta lagen) kontraintuitiv boll har att göra med sponsorkontrakten med världens alla fotbollsligor. Eftersom Adidas gör bollen även nästa mästerskap så lär hotet om en ny och än mer kontraintuitiv boll (döpt till Muaahahaha) väga tungt i förhandlingarna. Typ, om ni inte spelar med vår boll, så kommer ert landslag att göra sig till åtlöje, era nationella stjärnor att framstå som clowner, och er ligas värde att devalveras.

Niklas Söderberg