Fittskola för folket

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Publicerad 2014-09-25

Liv Strömquists tecknade könskamp underhållande och folkbildande

Liv Strömquist räknas till de stora samtida satirikerna, och det med rätta. Fast bortom de korta satiriska serier hon skriver i tidningarna så finner man böcker som Prins Charles känsla (2010) och den nyutkomna Kunskapens frukt, böcker som snarare hör hemma i kategorin populärvetenskap.

När hon har mer utrymme koncentrerar sig Strömquist sig nämligen på folkbildning, snarare än på att locka fram gapflabben - även om den sidan finns med också här.

Ämnet den här gången är det kvinnliga könsorganet och relaterade ämnen som orgasm och mens. Den som lyssnade på Strömquists uppmärksammade sommarprat känner kanske igen mycket i den avslutande serien ”Blood mountain”.

Med utgångspunkt framför allt i Thomas Laqueurs bok Om könens uppkomst tecknas i Kunskapens frukt flyhänt den skiftande synen på kvinnan och därmed också på det kvinnliga könsorganet. Strömquist argumenterar övertygande och bladvändarspännande för att vi måste tala mer inte bara om vaginan utan också om vulvan, att man borde sluta fega för att avbilda vulvan (det har ju gjorts förr i världshistorien), att synen på kvinnlig orgasm genom tiderna varit rätt galen och att vi måste sluta smussla med mensen.

Alla dessa delargument syftar mot ett större, eller snarare två. Kritiken av det historiska och samtida patriarkatet leder å ena sidan fram till drömmen om matriarkatet. Å andra sidan finns en annan dröm, den om en värld bortom det binära tvåkönssamhället. En värld där mens och pms inte skulle behöva kopplas till ett visst kön.

För Strömquist är detta andra alternativ ett ”tänk om” som existerar i en annan värld, en där hon skulle ha kunnat rita en skridskoåkare med skägg och mens. Som om skridskoåkande män med mens inte redan existerade. Här finns en intressant motsägelse, en vilja att ta in andra perspektiv, som kanske inte alltid når hela vägen fram.

För styrkan med vilken huvudtesen drivs igenom i både denna och tidigare Strömquistserier, den om kvinnors underordning och behov av att frigöra sig från män, tenderar ibland att osynliggöra vad man lite slarvigt skulle kunna sammanfatta som ”queerhet”.

Ett exempel. Strömquist lyfter fram det hårresande bisarra beslutet att 1965 gräva upp drottning Kristinas grav för att undersöka drottningens underliv. Hon beskriver också hur drottningens matematikintresse och oberäkneliga personlighet gjort att forskare ansett att Kristina var manlig, och att könsorganen därför möjligtvis skulle kunna bevisa att drottningen var ”pseudohermafrodit”.

Det går förstås inte att komma ifrån att den här argumentationen är tossig och långt ifrån vetenskaplig, att gravöppnandet var ett rejält övertramp. Samtidigt faller drottning Kristinas sätt att tala om sig själv bort. Att hen själv periodvis ville kallas kung och såg sig som man till själen är inte helt oväsentligt för hur eftervärlden har betraktat henne. För sådana nyanser finns inte utrymme i en populärvetenskaplig argumentation. Så inte heller i Kunskapens frukt.

Denna brist på nyanser är också det som gör Sigmund Freud entydigt till en skurk i den kvinnliga sexualitetens historia - medan Bruno Bettelheim,som är skyldig en hel del ”kylskåpsmödrar” en ursäkt, enbart citeras i egenskap av mysig sagoexpertsfarbror.

Nåja, populärvetenskap som sagt. Och precis som all annan god sådan berättad med lättsam men seriös ton, lysande formuleringsförmåga och stark folkbildningsiver. Även om man inte alltid håller med så blir man alltid underhållen, och kanske även lite klokare.

Liv Strömqvist är medarbetare i Aftonbladet Kultur. Därför recenseras boken av Elise Karlsson, kritiker i Svenska Dagbladet.

» Kunskapens frukt

Serier

Liv Strömquist

Galago

Elise Karlsson