”Nazistvapnet fungerar inte längre”
Högerextrema AfD har skapat politiskt kaos i Tyskland – och vägen till ökad makt ligger genom fortsatt oro
BERLIN/ERFURT
Det var en mörk dag i hemmafruarnas och de kortklippta nackarnas land i måndags.
Stormen ”Sabine” hade dragit förbi under natten och molntussarna över Berlin hängde så lågt att man nästan kunde ta på dem.
Samma natt hade det blåst upp en politisk orkan. En händelse som vanligtvis brukar gå obemärkt förbi – valet av ministerpresident i delstaten Thüringen – hade plötsligt försatt nationen i kris.
En kris som i grunden handlar om hur minnet av nazismen håller på att omförhandlas. Den framgångsrika extremhögern tycker det börjar bli dags att sopa Hitler under mattan. Och de är på god väg att lyckas.
– Sedan en vecka tillbaka känner jag för första gången att jag lever i en ny verklighet, säger 32-årige Igor Levit.
Han är kanske världens mest hyllade pianist just nu. Ska man tro den senaste recensionen i Tagesspiegel är hans teknik så avancerad att den inte är riktigt mänsklig.
I morgon kommer Igor Levit till Stockholm för att spela den första av åtta konserter med Ludvig van Beethovens samtliga 32 pianosonater. En prestation i sig. Han älskar Konserthuset, för övrigt. Chefen Stefan Forsberg är en unik människa. Woke. Intellektuell. En riktig ”Mensch”.
Men Igor Levit är inte särskilt intresserad av att prata om musik. Allt man kan säga om den är att det är luft som låter.
Han vill hellre prata om hatet. Sedan i höstas har han nämligen säkerhetsvakter under sina konserter eftersom han hotats att skjutas ihjäl på scenen.
Anledningen är lika tragisk som talande för den tid vi lever i.
Igor Levit är en kompromisslös antirasist.
Dessutom är han jude.
De antisemitiska hatbrotten har stadigt blivit fler i Tyskland. Regeringen har tillsatt en särskild ombudsman för antisemitism som mest lyckats bidra till oron eftersom han uppmanat tyska judar att inte bära kippa offentligt. Kyrkogårdar vandaliseras. Skolbarn trakasseras. Och i oktober i fjol attackerades synagogan i Halle under Yom Kippur av en ung, högerextrem terrorist som dödade två personer.
Igor Levit blev egentligen inte chockad.
För honom har det kommit smygande. Aggressionerna på sociala medier. Det förändrade språkbruket i media. Plötsligt frågar en journalist om inte Igor trivs bäst med att spela i Israel – det är ju ändå hans hemland?
Och kulturlivet utgör ingen större motvikt mot den växande islamofobin och antisemitismen. De högerextrema finns även inom hans eget skrå. Flera kolleger röstar på Alternative für Deutschland (AfD), ett högerextremt parti vars ungdomsförbund hålls under uppsikt av den tyska säkerhetstjänsten. En av Tysklands mest kända cellister jobbar till och med för partiet.
Men efter helgens storm står allt i lågor, menar han. Nu är det farligt på riktigt.
– 75 år efter Auschwitz befrielse sitter ett fascistiskt parti i parlamentet. Det är inte bara normaliserat, det har det varit i många år, nu är det helt legitimt.
Tajmingen var osannolik.
I slutet på januari hade den tyske presidenten Frank-Walter Steinmeier för första gången fått närvara vid högtidlighållandet av Auschwitz befrielse i Yad Vashem i Jerusalem. Han bad på hebreiska och förklarade att han var ”tyngd av skuld” men att Tyskland tyvärr inte lärt sig något av historien.
Och mycket riktigt. Bara några veckor senare gjorde tyskarna det igen. Just när det såg ut som att de börjar bli förlåtna för sina brott mot mänskligheten valde två tyska borgerliga partier att för första gången sedan 30-talet hjälpa ett högerextremt parti få politiskt inflytande.
Tillsammans med AfD röstade kristdemokratiska CDU och liberala i FDP fram liberalen Friedrich Kemmerich till ministerpresident i Thüringen. Platsen kunde inte vara mer symbolisk.
Det var i Thüringen nazisterna först kom till makten.
Ledare för den lokala AfD-avdelningen är den före detta historieläraren Björn Höcke som till och med betraktas som extrem i sitt eget parti. Och bilden av när Höcke tog den nye delstatspresidenten i hand flög över internet tillsammans med fotografiet av handslaget mellan Adolf Hitler och rikspresident Hindenburg 1933.
Likheten var slående.
Höckes och Hitlers böjda nackar. Tacksamheten mot den pompösa tyska borgerlighet som slutligen fört dem till makten.
Sedan började huvudena rulla.
Samarbetet var ”oförlåtligt” menade Angela Merkel som tryckte på för att Kemmerich skulle avgå, vilket han också gjorde.
Sedan fick CDU:s lokale ordförande lämna sitt jobb. Och slutligen Angela Merkels kronprinsessa Annegret Kramp-Karrenbauer, som inte lyckats förhindra det hela.
I ett land där alla politiker ser ut som Eskil Erlandsson och pratar som Lena Andersson skriver, hade tonen plötsligt blivit helt oförsonlig.
Enligt tyska medier är Torben Braga strategen bakom den senaste veckans politiska kaos.
Han är den lokale AfD-ledaren Björn Höckes högra hand, närmste vän och politiske strateg. En gosse som gjort blixtsnabb karriär i partiet efter att först ha jobbat för österrikiska högerextremisterna FPÖ.
Han ler förläget vid påståendet, uppenbart smickrad, men vill inte erkänna att samarbetet var hans idé. Beslutet växte snarare fram i en process, säger han lite undflyende.
Kontakterna med CDU skedde på lägsta möjliga nivå. AfD hade fått information om att CDU skulle rösta på Kemmerich och hade inget att förlora på att göra samma sak.
Om de därmed skulle få politiskt inflytande: Bingo.
Om Kemmerich istället tvingades avgå: inte dåligt. Då blir de martyrer för en demokrati som inte fungerar.
Det är ett faktum att AfD profiterar på instabilitet och unruhe, oro, förklarar han.
Torben Braga erkänner att han insåg att Kemmerichs tid var utmätt. Men inte att han medvetet skapat den kris som nu håller på att slita sönder Angela Merkels parti inifrån.
– Vi är ett kaotiskt parti. Så det är omöjligt för oss att jobba med såna stora strategier.
Men det är ett faktum att AfD profiterar på instabilitet och unruhe, oro, förklarar han.
Den skapar rörelse i politiken. Efter 18 år med Angela Merkel vill folk ha förändring. Nya förslag. Nya frågor. Titta på Donald Trump. Det blir inte mer kaotiskt än Trump. Men resultatet blir bra.
Han sitter inträngd i ett kontor längst upp i det nästan folktomma kommunhuset i Erfurt, Thüringens huvudstad. Snart ska han få ett eget rum i en korridor som just nu renoveras för att rymma alla nya ledamöter som kom in efter att AfD fick 24 procent i det senaste valet.
Några få trappsteg bort sitter de kristdemokrater han absolut inte får samarbeta med. I den lilla matsalen trängs de med varann i matkön. Idag serveras döner kebab och något annat tyskt som panerats och dränkts i ost och sås och lite mer ost.
Hans problem med Erfurts muslimer är egentligen inte att de är för många. Snarare tvärtom. De är för få.
Torben Braga är vältalig och rar och pratar obehindrat om nästan allt. Antisemitismen kan partiet knappats klandras för. Den är de muslimska invandrarnas fel. Själva stöder de Israel. Tyskland är ingen demokrati längre. Institutionerna i det tyska samhället har upphört att fungera. Du kan bara spendera en euro en gång och du måste välja om den ska användas på en tysk eller en invandrare.
Han blir egentligen bara svarslös av en enda fråga: ”Är islam en tysk religion?”
Efter att ha tystnat en stund säger han att islam inte bara är en religion utan även politik. Men Islam kan inte förbjudas. Det är en fantasi. Muslimer kommer även i framtiden att tillåtas bo och arbeta i Tyskland.
Hans problem med Erfurts muslimer är egentligen inte att de är för många. Snarare tvärtom. De är för få. Det kanske låter märkligt, men under 15 år har det pågått en bitter kamp om den lokala muslimska församlingen (som tillhör den frikyrkliga grenen Ahmadiyya-islam), ska få bygga en moské. AfD vägrar. Församlingen består nämligen bara av ett 50-tal individer. Och en så pass liten grupp ska inte få sätta sin prägel på stadsbilden, säger Braga.
Överhuvudtaget finns det väldigt få invandrare i Erfurt. Bara tre procent. Endast hälften av dem är flyktingar.
– Vi vill att det förblir så, säger Torben Braga och försöker le lite.
Det finns en tydlig linje mellan vår skuld och att vi tar in så många flyktingar,
I ett ökänt tal i Dresden ondgjorde sig Björn Höcke över Förintelsemonumentet i Berlin. Han sa att tyskarna är det enda folk som har ett monument över ”skam” så centralt i sin huvudstad.
– Det finns en tydlig linje mellan Tysklands skuld och att vi tagit in så många flyktingar, säger Torben Braga.
Och för att vara en man som vägrar kallas fascist (enligt honom är AfD ett ”konservativt patriotiskt parti”) så lägger han ovanligt mycket energi på att prata om varför minnet av den tyska fascismen måste tonas ner.
– Vi måste acceptera att den är en del av vår historia, men den tillhör det förflutna. Tyskland är mer än tolv år under Hitler! Tyskland är Bach, Beckenbauer… Mozart.
Jag överväger att påpeka för den tyske nationalisten framför mig att Mozart var österrikare, men hejdar mig. Hitler var ju också österrikare. Och jag vet inte var tyska nationalister drar gränsen för Tyskland.
Visst har AfD begått ”enskilda misstag”, säger Torsten Braga. När partiledaren Alexander Gauland kallade nazismen en ”fågelskit” i den tusenåriga tyska historien, till exempel.
– Men anklagelsen att vi använder nationalsocialistisk retorik riktas mot alla nya partier i Tyskland. Det är det ultimata vapnet. Hittills har det nästan alltid fungerat. Men framgången för AfD i Thüringen har bevisat att den tiden är över.
– Nazistvapnet fungerar inte längre.
Torben Braga vill hellre fokusera på ett annat historiskt spöke. Merkels ingripande efter omröstningen i Thüringen påminner om hur det gick till i det forna DDR.
– Vi är starka i de förra DDR-bundesländerna eftersom människor här har en stark känsla för när de inte får veta sanningen. Det är därför de röstar på partier som mitt.
Ur ett svenskt perspektiv är det fascinerande att se Tyskland reagera så starkt på den gångna veckans lilla parlamentariska framgång för högerextremisterna.
Där den svenska borgerlighetens tvetungade samarbete med Sverigedemokraterna knappast orsakar mer än axelryckningar bemöts händelsen i Thüringen med ett skri från den tyska historiens absoluta avgrund.
Nästa lördag förväntas 10 000 demonstrera i Erfurt mot AfD.
Samtidigt tar extremhögern strid för sin egen nationalistiska historieskrivning. Redan denna helg högtidlighölls 75-årsminnet av bombningarna av Dresden med en stor nazistdemonstration. AfD närvarade med en valstuga och affischer som föreställde tyska dödsoffer under kriget.
Minnet av nazismen och Hitler håller på att omförhandlas. Kanske bleknar det bort just nu. Och kanske är det snarare relationen till DDR som avgör vad som händer härnäst.
Enligt en ny opinionsundersökning i Thüringen minskar både Liberalerna och Kristdemokraterna kraftigt. Förutom AfD är det bara vänsterpartiet Die Linke som växer. Men den krympande borgerligheten, klämd mellan nazistspöket och DDR-spöket utesluter fortfarande allt samarbete vänsterut. Die Linke är arvtagare till det socialistiska parti som styrde DDR.
Men enligt Torben Braga har alla i Thüringen ändå viss förståelse för den gamla socialiststaten. Till och med hans egen partiavdelning.
– Alla här vet att DDR inte bara var dåligt. Där fanns social trygghet. Och inga invandrare.