Tyskland firar Egyptens förlorade skönhet
Nefertiti firas med stor utställning
I dagarna är det hundra år sedan Nefertiti hittades, vilket Neues Museum i Berlin firar med en storslagen arkeologisk utställning. Tusentals föremål från fyndplatsen Amarna visas, många för första gången. Till huvudattraktionerna hör är en byst av Nefertitis make Akhenaton.
Att skönheten fått sällskap lär inte få stopp på snacket om att hon är stulen. Inte heller de i utställningen uppvisade dokument som bekräftar att hon fördes till Berlin under redliga former eller att egyptiska myndigheter denna gång haft annat att tänka på än att framföra återlämningskrav. Nefertiti används således som symbol för en allmän diskussion om hur kulturarvet ska hanteras.
Att returnera skatter som skaffats i kolonial kontext låter rimligt. Sådana krav bottnar dock i föreställningen om rätlinjiga historiska kollektiv och att det förflutna kan ägas. Principen är lika tveksam nu som när föremålen fördes till Europa för att signalera släktskap med forna tiders högkulturer. Dessutom finns praktiska problem vilka inte kan viftas bort som illvilliga idéer om den vita mannens börda. Exempelvis Turkiet fordrar framgångsrikt tillbaka sköna saker för att stärka sin nationella ryggrad, men handskas samtidigt vårdslöst med föremål och fyndplatser.
Därmed ska inte återlämningskrav i allmänhet avfärdas, utan tvärtom tas på allvar. Att bevara och tillgängliggöra förblir dock viktigast. Nefertiti, kulturarvet, tillhör oss alla.
