Sämre än väntat för de högerextrema i EU
Ljuspunkterna i EU-valet är få men de finns
Valet till Europaparlamentet 2024 bjöd inte på några större överraskningar – i de flesta länder visade sig opinionsundersökningarna ha varit ganska korrekta. Överlag var extremhögern den största vinnaren, medan liberaler och de gröna förlorade stort. De två stora ”mittengrupperna”, högerns EPP [där M och KD ingår, övers anm] och vänsterns S&D [där S ingår, övers anm], vann respektive förlorade lite.
Men detta ger en alltför förenklad bild av resultaten och trenderna. EU-valet består trots allt av 27 nationella val. Även om det skedde betydande förändringar i väljarstödet för enskilda partier på nationell nivå, var förändringarna för de olika grupperna på europeisk nivå förvånansvärt blygsamma – särskilt med tanke på den globala och regionala utvecklingen under de senaste fem åren (med Brexit, covid-pandemin, Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina). Det betyder att man inte kan tala om en tydlig europeisk trend. Faktum är att de flesta större förändringarna orsakades oproportionerligt mycket av kraftiga förändringar i några få stora medlemsstater, framför allt Frankrike och Tyskland.
Så även om extremhögern gjorde bra ifrån sig i större delen av Europa, blev resultatet sämre än väntat. Intressant nog gick det särskilt dåligt för extremhögern i norra Europa. Sannfinländarna och Dansk Folkeparti förlorade stort, medan Sverigedemokraterna tappade lite. I Danmark ska man i rättvisans namn påpeka att DF:s förlust i viss mån kompenserades av de nya Danmarksdemokraterna, även om de också gjorde ett ganska svagt resultat. Samtidigt gick det bra för de gröna och vänsterpartierna i de tre nordiska länderna, till skillnad från i större delen av övriga Europa.
Det har länge varit en vedertagen sanning att högerextrema partier klarar sig bättre i EU-val
Det är dock inte så mycket ett utslag av ”nordisk exceptionalism” som av hur så kallade ”second-order elections” – EU-valet anses av väljarna underordnat det nationella valet – brukar falla ut, då regeringspartier tenderar att straffas och oppositionspartier gör bra ifrån sig. Det har länge varit en vedertagen sanning att högerextrema partier klarar sig bättre i EU-val än i nationella val men det förutsätter att de högerextrema partierna är små, (uppfattas som) extrema och befinner sig i opposition. Det är inte längre alltid fallet i Europa, där extremhögern blir alltmer normaliserad.
För att vara tydlig: det finns få anledningar att fira valresultatet. Ja, mitten har hållit ställningarna och extremhögern har inte vunnit så mycket som befarat. Men den vann ungefär en av fyra platser i parlamentet och en av fem röster i Europa. Dessutom var den verkliga frågan aldrig ”kommer mitten att hålla?”, utan snarare ”vilken mitten kommer att hålla?”. I det avseendet berättar valet en inte särskilt ljus historia. Den största gruppen i det nya parlamentet, EPP, anammade trots allt de högerextrema partiernas nyckelfrågor och utgångspunkter i sin kampanj och kommer att regera mer högerinriktat än tidigare, med eller utan hjälp av den splittrade ytterhögern.
För att förhindra en högerextrem vändning i Bryssel behövs realistiska snarare än spektakulära analyser och medierapporter. Man ska vara vaksam på utvecklingen, men att vara defaitistisk är kontraproduktivt. Extremhögern representerar inte ”folket”, den representerar bara en minoritet av Europas folk. Det är betydligt fler européer som tar avstånd från högerextrema partier och politik. Det är detta budskap som progressiva bör fortsätta att föra fram, till och genom medierna och i slutändan till EPP, så att mitten verkligen håller under de kommande fem åren.
Cas Mudde är en av världens ledande forskare på politisk extremism och populism i Europa och USA, verksam vid University of Georgia, USA.
Övers. från engelska: Anna Andersson
