Slarvfel!
I höstas var det den garanterade författarpenningen som debatterades. Nu är det den statliga inkomstgarantin för konstnärer vi ska uppröras över. Då var det Dagens Nyheter, Linda Skugge och kulturministern som var upprörda, nu är det gratistidningen Punkt SE och kulturministern.
Allt är dock lika slarvigt och lika fel.
”Utan kontroll erbjuder staten pengar i kulturstöd”, skriver reportern Martin Ekelund. Det är inte sant. De författare och konstnärer som får pengarna utses numera av Konstnärsnämnden och Författarfonden och ska stå för ”konstnärlig verksamhet av hög kvalitet och [ha] stor betydelse för svenskt kulturliv”. Kvalitet kan alltid diskuteras, men systemet är inte utan kontroll. Dessutom får personen max 200 000 kronor per år. Andra inkomster, till exempel pension, räknas av från beloppet.
Martin Ekelund är extra upprörd över att vissa författare inte publicerat sig på fem år. Men det tar tid att skriva böcker. En av dem han anser vara minst ”flitig” är Gösta Friberg – som 2006, efter flera års studier, gav ut ett mastodontverk, Täcknamn Shakespeare, på över 800 sidor, på ett stort förlag (Bonniers). Skulle inte det räcka?
Det var inte bra när regeringen själv utsåg författarna och konstnärerna – och det kan uppstå problem nu när författarna själva genom Författarfonden utser mottagarna, men det är det enda som är tveksamt. Författare som ägnat hela sitt yrkesliv åt författarskapet har ofta låga pensioner och får därför en ersättning från staten, vilket måste anses rimligt.
I dagsläget finns bara tre bekymmer:
1. Att så få författare och konstnärer omfattas av garantin.
2. Att garantibeloppet är så lågt.
3. Att vår kulturminister inte vet vad hon snackar om.
