Demokratin ska inte vara en shoppingrunda
Svara inte på valkompasser – ställ frågorna i stället
Vad ska man rösta på i september? Finns det något parti alls att känna förtroende för? Ju längre in på den nuvarande mandatperioden vi har kommit, desto fler har de osäkra väljarna blivit, enligt SCB. Kanske är det därför allt fler använder valkompasser: från drygt var fjärde väljare 2006 till mer än hälften av alla väljare 2018. I valkompasser guidas vi igenom ett antal politiska förslag och får välja om vi tycker de är bra eller dåliga, viktiga eller oviktiga. I slutet möts vi av en elegant graf som visar vilket parti vi har flest åsikter gemensamt med.
Trots moderna hjälpmedel som digitala valkompasser finns det gott om frågor där väljaropinionen och allmänintresset är tydliga, utan att politiken fångar upp det. Ett uppenbart exempel är vinster i välfärden. Runt två tredjedelar av befolkningen har varit emot vinstuttag från vård, skola och omsorg i 10 år. Under den tiden har flera statliga utredningar undersökt hur välfärdsmarknaden kan regleras. Men ännu tillåts skattemedel att rinna ut i vinstuttag, flyttas till andra verksamheter – Thoréns skolpengar delfinansierar en sporthall – eller användas för att expandera koncerner. Politikens misslyckande att införa begränsningar för vinstdrift i välfärden visar tydligt att politiken inte klarar av att kanalisera folkviljan.
I somras reagerade Sven-Eric Liedman på att väljaren reducerats till kund. Valkompasserna följer samma logik. De frågar inte vad vi tycker, utan ber oss att förhålla oss till färdiga politiska förslag. Det är som om vi kan välja mellan Felix och Heinz chilisås, men vill vi hellre ha tomatpuré så får vi inte handla. Men bör inte demokrati vara något större än en shoppingrunda?
Om väljarnas intressen verkligen ska kunna representeras, måste en valrörelse innebära en dialog mellan väljare och partier. I politiken lanseras förslag som ofta är noga designade för att vara genomförbara av en viss konstellation av partier, eller för att effektivast möjligt hindra att ett beslut tas genom att splittra partier som annars är överens.
Ju fler väljare som uttrycker sina åsikter, desto lättare får politiker att driva förslag som speglar folkviljan
Det är inte väljarna som behöver valkompasser, det är politikerna. Väljarna vet vad de vill men politiken följer inte deras vilja i viktiga frågor – vilket syns tydligt i välfärdspolitiken och även i någon mån i klimatpolitiken.
Väljare är dock inte maktlösa, det är möjligt att påverka det offentliga samtalet. Vi i tankesmedjan Balans har med små medel – crowdfunding och sociala medier – redan fått genomslag för frågorna vi driver.
Just nu bemannas valstugor runt om i landet av aktiva politiker. Sådana tillfällen kan användas! Vi har identifierat fyra aspekter av offentlig sektor där många väljare verkar ha en uppfattning som skiljer sig från den förda politiken. Trots bred enighet i väljarkåren, drivs få eller inga förslag för att ändra dem men ju fler väljare som uttrycker sina åsikter, desto lättare får politiker att driva förslag som speglar folkviljan.
Här är frågor att ställa direkt till partier och kandidater i valstugorna:
1. Alla medborgare tjänar på att välfärden har balans mellan krav och resurser, så att medarbetare i välfärden har rimliga arbetssituationer och att välfärden blir en attraktiv arbetsgivare, där de mest lämpade vill och kan stanna hela sina yrkesliv. Men nästan alla kommuner och regioner använder ”effektiviseringskrav” i sina budgetprocesser. Det innebär att verksamheternas anslag inte ökar i takt med löner och andra kostnader, utan att de ständigt behöver hitta sätt att minska på utgifterna.
Vi väljare kan gå ut i valstugorna och ge politikerna en ny riktning: budgetera utifrån den välfärd som behövs, och meddela sedan om ert parti vill höja skatten, ändra det finansiella ramverket eller lägga ner verksamhet. Vi kan fråga: hur ska välfärdens verksamheter få resurser efter behov? Vilka behov ska prioriteras? Vad betyder det konkret i just den här kommunen eller regionen?
2. Alla medborgare tjänar på ett skolsystem som ger alla barn en bra skola. Men skoldebatten har hamnat i ett ensidigt fokus på den summa som skolkoncernerna tar ut i vinst. Det är inte vinstsumman som skapar problem, utan de mekanismer som uppstår när några skolor arbetar för vinst på lång sikt. Det som behöver ändras är skolornas finansiering. Riksrevisionen granskade nyligen just detta, och det finns färdigutredda förslag från utredningen En mer likvärdig skola att genomföra.
Vi väljare kan sätta en ny riktning: reformera skolpengen så att friskolors etablering inte leder till sparkrav i kommunala skolor! Vi kan fråga: ser ditt parti några negativa effekter av konkurrens mellan skolor? Hur ser ni på att skolkoncerner köper upp små fristående aktörer?
3. Alla medborgare tjänar på att det finns en distriktsläkare som har tid för dem när de behöver det. Men bara en enda region klarar Socialstyrelsens riktmärke för antal patienter per läkare. I flera regioner pågår försök, med olika grad av framgång, att få ner antalet. Dessa försök behöver spridas.
Vi väljare kan fråga: Känner ni till det arbete som gjorts i till exempel Borgholm och i Strängnäs för att få lagom många patienter per läkare? Vad mer kan göras för att nå hela vägen med fastläkare i vår region?
4. Alla medborgare tjänar på att skattemedel används varsamt och effektivt. Ändå finns nu så kallade samhällsfastighetsbolag som äger och hyr ut lokaler till kommuner, trots att experter är överens om att detta blir dyrare än att kommunerna själva äger lokalerna. Kungälv ska hyra skolor och förskolor av bolaget Hemsö, trots att den egna förvaltningen visat att det är dyrare än att äga. I Skellefteå har kommunen sålt ut bland annat kulturhuset till SBB.
Vi väljare kan uppmana: Sälj inte ut fastigheter på skattebetalarnas bekostnad! Vi kan fråga: Kommer ditt parti att sälja några fastigheter om ni vinner valet? I så fall, har du läst Kommuninvests rapport om att hyrlösningar är dyra? Varför vill ni ta den risken med våra skattemedel?