Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Birgitta, Britta

Artipelag – ett polerat palats i skärgården

Konstdrömmen blev ett mäktigt monument

Maria Miesenberger, ”Stilla Rörelse”, 2012.oto:

Ända sedan millennieskiftet har idén om en egen konsthall funnits och vuxit hos Björn Jakobson, BabyBjörns grundare. Och nu i helgen öppnar det hela ute på Värmdö, tusentals kvadratmeter yta, två restauranger, shop och babybjörnselar.

Det är svårt att inte klämmas mellan respekt för en enskild människas önskan och visioner och en lätt oro inte bara för hur det hela ska bära sig, utan för vart det ska ta vägen.

Öppningsutställningen ger tyvärr inte stort hopp, hur välpaketerad den än är.

Med den storvulna och högtidligt allvarsamma titeln Platsens själ har curatorerna Bo Nilsson och Görel Cavalli-Björkman laddat med konsthistoriskt intressanta och bekanta verk från Giovanni Battista Piranesi till Prins Eugen samt tematiserat idén om platsen i olika delmoment. Samtidskonsten tar dock över det hela, några riktiga möten uppstår inte.

De enskilda verken är i många fall verkliga guldklimpar. Dock har de samlats för att ­illustrera halvtänkta idéer – utan att tillsammans skapa en större helhet.

Det konsthistoriska avstampet tas i Piranesis skildringar av Rom – med hänvisning till att just Rom är extra besjälad, extra bekant, samt i den romerska tron på genius loci, en sorts besjälning, en skyddsande rentav. Vilket kanske är en smula långsökt i utkanten av Stockholm. Men Piranesis skildringar av den romerska arkitekturens storslagenhet har i alla fall en egenskap gemensam med Artipelag, och det är den överdrivan skalan.

Artieplag är helt enkelt mäktigt. Entrén känns som närmade man sig ett egyptiskt monument, slutet och pampigt, och alla de enorma ytorna framkallar nästan yrsel.

Det fina med Artipelag är att en dröm har gått i uppfyllelse. Fler platser där människor kan se konst är av godo.

Det tråkiga är att ännu en privatfinansierad konsthall, utan tydligt uppdrag eller några som helst skyldigheter, dyker upp med ett ganska bekant koncept: konferensutrymmen, stora restauranger, dyra entréavgifter. Jag hoppas för grundarens skull att publiken hittar dit (och har råd att gå in). Och sen hoppas jag för alla andras skull att det kan bli en smula bråkigare.