Symbolisk död
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Publicerad 2011-05-03
Mattias Gardell om Usama bin Ladin och kriget som aldrig tar slut
Natten till den 2 maj annonserade Barack Obama att Förenta staterna ”uppnått sin hittills största bedrift i landets ansträngningar att besegra al-Qaida” sedan specialstyrkor ur Navy Seals lokaliserat och dödat Usama bin Ladin.
Världens mest efterspanade man hade inte alls sökt skydd i Waziristans oländiga bergsområden där Obama bedrivit sitt drönarkrig, utan i garnisonsstaden Abbottobad – uppkallad efter James Abbot, den brittiske kolonialofficer som grundat staden på 1840-talet – som hyser Pakistans prestigefulla militärhögskola.
Att bin Ladin gömt sig i landets militära centrum strax norr om Islamabad kommer otvivelaktigt att spä på uppfattningen att han skyddats av Pakistans mäktiga underrättelsetjänst. Vita huset meddelade initialt att aktionen skett utan att informera Pakistan, vilket snabbt modifierats. För att aktionen skall vara folkrättsligt oantastlig bör Pakistan ha gett sitt medgivande eller helst ha bjudit in amerikanerna vars målsättning bör ha varit att gripa, inte döda, bin Ladin.
Vad som hände vet vi ännu inte, men inget tyder på att Förenta staterna skulle ha föredragit att ta bin Ladin levande, då det skulle ha inneburit rättegång, risk för fritagningsaktioner och möjligheter för bin Ladin att tala. Idén att snabbt göra sig av med liket genom att dumpa det till havs var att undvika att graven blev en kultplats och legitimerades genom att hänvisa till sharia.
Frågan är dock om det var så klokt. Inte endast för att få islamiska rättslärda skulle finna det förenligt med sharia att döda en människa och transportera liket över hundra mil för att slänga det i havet, utan för att det otvivelaktigt kommer att göda konspirationsteorier. Hur skall man kunna bevisa att det var bin Ladin när bevisen är begravda till havs?
Låt oss utgå ifrån att det är bin Ladin som dödats och diskutera den möjliga betydelsen av detta inom ett antal områden.
För rättvisan innebär det att Obama bidragit till att befästa hämnd som ett sätt att skipa rättvisa, vilket står emot idén om rättssäker prövning innan dom faller och riskerar att motivera andra aktörer att göra likadant. För det snart tioåriga kriget mot terror som visat sig så kontraproduktivt om målsättningen var att minska antalet terrorattentat i världen betyder dödandet av bin Ladin inte mycket, vilket Hillary Clinton och andra pådrivare inte varit sena att understryka.
För kriget i Afghanistan är motivet att sätta stopp för bin Ladin för länge sedan överspelat. Obama lyfte i sitt tal fram de 3 000 offren för 11 september och deras familjers fortsatta lidande, men berörde inte med ett ord de hundratusentals familjer i Afghanistan, Irak och Pakistan som sedan dess berövats sina nära och kära i de krig och ockupationer som legitimerats med hänvisning till attacken. Dessa krig lär överleva bin Ladin.
Vad innebär dödandet av bin Ladin för al-Qaida? Det är sedan länge känt att al-Qaida är mer av ett varumärke än en organisation och att bin Ladin inte haft något ansvar för eller inflytande över vilka aktioner som görs i dess namn. bin Ladin var, som Obama sade, en symbol. Att döda en symbol är inte det lättaste och den metod som nu använts är knappast den mest effektiva. Tvärtom kan den stärka bin Ladins mytologisering. Som död blir bin Ladin en utmärkt projektionsyta som inte kan störa fantasin genom tal eller handling. bin Ladin infriade sitt löfte att dö som en fri man. Han dog i strid med fienden, den manlige krigarens ideala hjältedöd och kan som martyr få en större betydelse än som levande. När vi får se den första bin Ladin-brigaden är bara en tidsfråga.
Den kraft som kommer att minska bin Ladins betydelse kommer inte från Vita huset. Den kommer från de arabiska
demokratirörelser som syftar till att åtgärda de grundläggande sociala missförhållanden som rått i regionen och som till skillnad från Usama och Obama tänt hoppet om att förändring och rättvisa är möjlig.
Mattias Gardell
