Saklighet efterlyses

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2011-01-05

"Inte anständigt att angripa personer för påstått klander-
värda handlingar av dess förfäder"

Jan Scherman var upprörd på nyårsafton ( Aftonbladet 31 december). Han anser att dolska krafter försöker tysta TV4 i dess ”avslöjanden” om drottning Silvias far och dennes uppgivna förehavanden under andra världskriget. Scherman hävdar att den kritik som jag framfört, utgör ett led i försöken att kväva yttrandefriheten.

I går var även Åsa Linderborg inne på liknande tankar (4 januari). Scherman är därtill upprörd över att drottningen tycks ha skrivit ett ”privat” julkort till honom. Jag görs till ett ”maktens” språkrör när jag i min ledare i tidskriften Advokaten kritiserat TV4:s angreppsvinkel. Mina bevekelsegrunder ifrågasätts med hänvisning till mitt engagemang i Kungliga Patriotiska Sällskapet (sic!), en hedervärd sammanslutning från 1700-talet vars huvuduppgift är att stödja forskning och samhällsutveckling. Det är inte alldeles lätt att förstå tanken. Men Scherman tager vad han haver av taffliga argument.

Jan Scherman är en erfaren mediamänniska. Och som sådan kan han alla knep som behövs för att blanda bort korten för att söka försvara mediala övertramp. Scherman, liksom Linderborg, inser naturligtvis att den egentliga frågan inte gäller om inslagen i TV4 ligger inom ramen för vad yttrandefriheten tillåter. Inte heller har jag hävdat något sådant. Tvärtom.

Jag har i min ledare, liksom i andra sammanhang alltid hävdat, att tryckfriheten liksom de pressetiska reglerna, ska skydda också dålig journalistik. Scherman slår såldes in öppna dörrar. Vad saken i realiteten gäller är medieetik i vidare mening. Det handlar om kravet på saklighet och proportionalitet i rapporteringen, liksom mänskliga hänsyn. Också officiella personer förtjänar att komma i åtnjutande av detta.

Såsom lätt inses utgör boken om kungen, mycket av den efterföljande publiciteten och de kort därpå följande tv-programmen om drottningens far ett led i strävanden att angripa kungahuset och – ytterst – det nu gällande statsskicket. Detta syfte bekräftas tydligt i Linderborgs artikel med krav på en ”sanningskommission”, inte för att söka sanning (!), utan för att ta reda på vilka ”de här människorna” är.

Det är förstås fullt legitimt att driva uppfattningen att Sverige bör vara en republik. Min poäng är, att när man gör det, så bör man hålla sig till rimligt sakliga argument och till vad anständigheten kräver. Till det senare hör bland annat att inte opåkallat angripa personer för påstått klandervärda handlingar av dess förfäder.

Jag vet inte vad som är sant beträffande drottningens far. Man kan bara undra varför frågan blivit aktuell först 27 år efter det att drottningen kom till Sverige. Vad gäller kungens förfäder verkar nu framförda påståenden inte innehålla något nytt. Flera böcker har skrivits i ämnet. Ingen har med fog påstått att kungaparets åsikter om nazismens illdåd skulle skilja sig från den vedertagna uppfattningen. Och alldeles säker är jag på att både kungen och drottningen är helt oskyldiga till vad som hände under kriget.

Man måste ställa sig frågan om kungen och drottningen förtjänar påhopp av den mediala maktstrukturen så som nu sker. Det tycker nog även Jan Scherman och hans vapendragare Thomas Mattsson på Expressen. Deras affekterade försvar av TV4:s filmer och Expressens bitvis snaskiga publiceringar vittnar om att de själva identifierar sig med en välbekant kunglig person – nämligen prinsessan på ärten. Och om det är knölaktigt att göra affär av innehållet i ett ”privat” julkort kan diskuteras.

TV4 och Aftonbladet lovar att fortsätta granska makten. Det är bra. Kvälls- och veckopressens främsta inkomstkälla – kungahuset – förtjänar seriös granskning. Glöm då inte att, utöver ett maktlöst kungahus, granska även de verkliga makthavarna. Men gör det med anständig och saklig rapportering. Fundera gärna på vem som ska (våga) granska ett av vår tids starkaste maktcentra – media. Och om man har lov att kritisera den mediala maktstrukturen och dess metoder utan att ens integritet blir ifrågasatt.

Anne Ramberg

Generalsekreterare Sveriges advokatsamfund