Moderat rensar ut ungsocialister
Kommunalrådet Mats Green stänger kulturhuset i Jönköping
”Det är oacceptabelt att man för skattepengar kan uppmana att bränna ner ett land och dess invånare” sa Mats Green, moderat kommunstyrelsordförande i Jönköping den 27 mars 2012.
Tillsammans med kommunalrådet Anna Mårtensson (FP) hade han just inför häpna journalister förklarat att kommunen skulle säga upp hyreskontraktet för Kulturshusföreningen, som i 30 år drivit Kulturhuset. Framförallt ville man bli av med en av deras hyresgäster, det socialistiska Bokcafét. Det var de som enligt Green ”ville bränna ner ett land”. Och nu skulle de ut.
Presskonferensen var en kupp.
Varken kommuntjänstemännen eller de berörda föreningarna var informerade. Inte ens kulturnämnden visste om pressträffen på förhand. Bara en månad tidigare hade nämnden godkänt en utredning som sa motsatsen – att man skulle satsa på Kulturhuset och de föreningar som var verksamma i huset.
Men Mats Green hade bestämt sig. Resolut kastade han den utredning han själv beställt, men som vägrade ge honom det svar han ville ha, i papperskorgen. Utredaren, kommunens kulturchef, sa upp sig kort därefter. Han kunde inte jobba i en kommun som bara ville skära ner, aldrig satsa, och som struntade i hans idéer.
Sedan ungdomar i Jönköping via en ockupation tilltvingat sig ett eget Kulturhus i början av 80-talet har det drivits av Kulturhusföreningen. Kommunen står för hyra och ett mindre bidrag, sammantaget tre miljoner om året, och Kulturhusföreningen sköter verksamheten efter eget huvud. Man hyr ut till andra föreningar som ordnar med rollspelsträffar, replokaler, konserter – här har storheter som The Cure, Nationalteatern och Cardigans spelat – Folkets Bio, poesiläsningar, en enorm loppmarknad och alternativt julfirande för ensamma och utslagna.
Huset har alltid haft en viss vänsterprägel, inte särskilt extrem och med både socialdemokrater och centerpartister i ledningen. Men här har utvecklats en do-it-yourself-kultur, som inte vill ha något att göra med vare sig kommersiell eller kommunal styrning, och som därför är en nagel i ögat på ideologiskt renläriga borgerliga kommunpolitiker.
Även om det funnits spänningar mellan föreningen och kommunen, som då och då blossat upp, har relationerna har mestadels varit goda. Kommunens tjänstemän får sitta med på mötena, och en hel del kommunal verksamhet, bland annat Kulturskolan, har inhysts i huset.
Men under början av 2000-talet tilltog kommunens inflytande och ekonomin kördes i botten, bland annat på grund av en dyr kafésatsning. Då återtog de mer ideella krafterna i demokratisk ordning makten. Huset radikaliserades. Samtidigt gick verksamheten på sparlåga det fanns så lite resurser att medlemmarna var tvungna att använda sina privata pengar.
Det öppnade för viss, berättigad, kritik: huset var slutet, man vände sig inte till allmänheten, och hade för lite verksamhet, hette det. Dessutom, menade många politiker, var det orättvist mot alla andra kulturaktörer, att just Kulturhusföreningen skulle hyra gratis.
Men framförallt hamnade Bokcafét, en samlingspunkt för den vänsterradikala autonoma rörelsen, i rampljuset.
2004 avslöjades att Bokcafét sålde slangbellor och rånarluvor, vilket man då slutade med. Det som verkligen fick bägaren att rinna över för borgerligheten som 2006 tog makten i kommunen var när Jönköpings-Posten 2009 berättade att man saluförde en t-shirt med trycket ”Burn Israel Burn” inspirerad av Public Enemys gamla hit Burn Hollywood Burn, som är en kritik av hur svarta porträtterats på film.
Med en sällsynt okänslighet för populärkulturella uttryck och en löjligt långtgående definition av antisemitism tolkade Mats Green budskapet som både bokstavligt – ”bränna ner ett land och dess invånare” – och antisemitiskt. Han gjorde den förgripliga t-shirten till valfråga. Vänsterns infrastruktur skulle inte betalas med skattepengar. Som blivande borgmästare – så kallar han sig på Facebook – var det hans jobb att värna medborgarnas ideologiska fostran, vilket understryks av att han valnatten 2010 försökte avbryta SSU:s och Ung Vänsters valvaka på en fritidsgård med argumentet att partipolitisk verksamhet inte fick pågå i kommunens lokaler.
Som Margrét Hannesdottír Borg, moderat ledamot i kulturnämnden uttryckte det i ett inlägg på Greens Facebookssida den 7 september 2010: ”Vi tar itu med eländet efter valet och rensar upp i skiten. Tror du kulturnämnden kan få RUT avdrag för städningen?!?”
Problemet är bara att Bokcafét inte begått något brott. En polisanmälan om hets mot folkgrupp lades ner bums. Kulturnämnden tvingades därför fortsätta betala ut verksamhetsstöd. Och Kulturhusföreningen vägrade vräka kaféet utan verklig grund. Hit hade ju som en källa uttrycker det ”massor av arga men okunniga ungdomar kommit under åren, och gått därifrån några år senare beväpnade med föreningsdemokrati, organisationsförmåga och politiska idéer”. Och hade de kompromissat på den punkten hade de öppnat för att kommunen i framtiden skulle ta sig rätt att avhysa även andra.
Därför måste nu Kulturhusföreningen bort. Och Mats Green gjorde vad varje modern kommunal korsfarare gör – han tillsatte en utredning. Och när den inte gav rätt svar, så tillsatte han en till.
Den presenterade snällt den lösning som Green redan föregripit på sin presskonferens: kommunalisering av Kulturhusets administration, en manöver måttligt dold bakom fikonlöv som rådgivande ”aktörsråd” och ”neutral förvaltning”. Kommunen ska nu ta makten över vem som får hyra in sig huset. Det är inget konstigt att vi vill ha ett inflytande över vilka gäster vi vill ha hemma, kommenterade Anna Mårtensson.
Samtidigt dundrade Green vidare mot Bokcafét, med invektiv som ”antidemokratisk”, och ”hatbudskap” så snart han fick chansen.
När han i början av april misshandlades av okända utanför sitt hem pekade Moderaternas länsordförande Anders Karlgren ut konflikten kring Bokcafét som orsaken, dock utan att presentera några konkreta belägg.
De två konflikterna kring kommunaliseringen och kring Bokcafét hakar ständigt i varandra. Demoniseringen av Bokcafét används för att misskreditera Kulturhuset, och kommunaliseringen av Kulturhuset används som ett sätt att bli av med Bokcafét.
Men mot bakgrund av den intensiva kampanj Green drivit mot Bokcafét och det vankelmod med vilken idén om kommunalisering mötts av tjänstemän och fler andra politiska partier, inklusive Moderaternas allierade i Miljöpartiet och Centern, så verkar huvudsaken vara att köra ut socialisterna.
Den typen av t-shirtar och dekaler som de säljer skulle vi aldrig acceptera inom exempelvis äldreomsorgen säger Anna Mårtensson. En makalös jämförelse, som bara visar att hon aldrig någonsin kan ha reflekterat över begreppet ”fri” i det ”fria kulturliv” hon är satt att stötta.
Man hade ju, för att ta ett exempel, knappast låtit Pussy Riot husera i äldreomsorgen eller spelat Elfride Jelinek på dagis heller.
Mats Green har nu investerat så mycket prestige i frågan att han bara måste fullfölja sin kampanj. Lyckas han finns många förlorare. Ett Kulturhus offras för en t-shirts skull.
Det är ingen djärv gissning att kommunen då står inför en stor demokratisk förlust och en ekonomisk backlash om kommunaliseringen genomdrivs. Man riskerar att slå sönder en allt bättre fungerande verksamhet – och naturligtvis kulturaktivisternas förtroende för kommunen. Man dödar också själva sinnebilden av den fria kultur som brukar hyllas i högtidstalen skapad och kontrollerad bortom stat och kapital. 30 års erfarenheter och hundratals människors engagemang går åt pipsvängen. Som det hette i den kasserade kommunala utredningen: den kreativa grogrunden som vuxit fram ur Kulturhusets autonomi skulle gå förlorad.
Eftersom Kulturhusföreningen äger all inredning, ner till biostolar och minsta sladd, kommer man dessutom att stå där med ett tomt hus.
Ska man i det läget få igång en bra verksamhet igen måste man antagligen satsa stora summor på att rusta upp huset, på att locka nya kulturutövare och inte minst på att ersätta det ideella arbetet med betald personal.
Dessutom riskerar kommunen möjligen att begå grundlagsbrott. Mats Greens förslag, som antagits av en djupt oenig kommunstyrelse, lyfter fram att alla som följer svensk lag, kommunens värdegrund och kommunnämndens regler ska vara välkomna att verka på Kulturhuset. Men samtidigt spikar man fast att Bokcafét på lämpligt sätt ska avhysas.
Problemet är att kulturnämnden redan klarlagt att Bokcafét uppfyller kriterierna för att vara välkomna.
Det är inte bara snurrigt, att särbehandla en förening på detta sätt skulle kunna vara brott mot Regeringsformens krav på opartiskhet.
Den 25 april fattar kommunfullmäktige beslut i frågan.
Då har de andra partierna chansen att sätta stopp för ett förslag som mest verkar syfta till att rädda ett kommunalråds prestige på bekostnad av både Jönköpings fria kulturliv och kommunens budget.
