Få nyheter för kulturen
De stora skadorna inom kulturområdet har redan skett: slopandet av den fria entrén till muséerna, nedläggningen av En bok för alla, a-kassehöjningen, förändringarna på Kulturrådet.
Årets kulturbudget innehåller inga stora nyheter: Mindre till offentlig utsmyckning, mer till riksantikvarieämbetet, mindre till internationellt kulturutbyte och mer till kyrkoantikvarisk ersättning. Mindre till den fria scenkonsten. Mer till institutionerna.
Teater- och dansallianserna, där vissa av scenkonstarbetarna är anställda för att slippa a-kassan, var en bra satsning från socialdemokraterna och deras stödpartier, men de måste få mer pengar.
Samtidigt försvinner de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Det slår inte hårdare mot kulturarbetare än andra, men nedskärningen är lika dum – jobben som det hänvisas till finns inte.
I väntan på den nya kulturutredningen kommer kulturbudgetarna ha få nya idéer, trots att många stora frågor akut behöver lösas: Hur ska framtidens public service se ut? Hur ska vi få en filmpolitik värd namnet? Och hur ska vi nå alla som i dag inte naturligt når kulturen?
Däremot kan vi säkert vänta oss fler publikfriande utspel, som Ingmar Bergman-firandet eller att redan framgångsrika institutioner ska få bonuspengar, eftersom festivaler och jippon anses locka turister och framgång föda framgång. Och till slut generera pengar.
Men kultur handlar varken om att bygga hus (som vissa socialdemokratiska kulturministrar trott) eller att den ska vara en motor för ekonomisk utveckling.
Folkbildning, bibliotek, böcker, teater, dans och opera är grundläggande delar av ett demokratiskt samhälle – och ska vara tillgängligt för alla. Precis som skolan. Det insåg såväl borgerliga som socialdemokratiska politiker redan 1974. När ska vår nya kulturminister inse samma sak?
