Arga unga män

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Publicerad 2012-12-03

Näthatet formar en ensidig världsbild

Faran i att få sin världsbild formad av ensidig information från internet bekräftades i fallet med den norske ­terroristen Anders Behring Breivik. Hans världsbild formades till stor del av den del av ­nätet där militant islamofobi frodas.

Ännu för 15–20 år sedan spred främlingsfientliga aktörer sitt budskap med hjälp av flygblad, klistermärken och hemma­gjorda tidningar. Läsekretsen var liten. Spridningen gick inte heller fortare än att andra krafter, när budskapen uppmärksammades, hann mobilisera mot­argument vilket i regel hejdade utbredningen.

Med dagens sociala medier har situationen radikalt förändrats. Nu skapas och sprids budskapen på bara några sekunder och kan nå ut till stora delar av världen. I dag sätter inte en skral kassa eller tidsåtgång några käppar i hjulet.

Under de senaste åren har de främlingsfientliga aktörerna spritt sina budskap också genom etablerade tidningars kommentarsfält och egna nyhetsmedier. På det sättet når de långt fler än genom de egna, mer uppenbart främlingsfientliga, hemsidorna.

De främlingsfientliga aktörerna har ­vissa drag gemensamt. De ser konspirationer bakom det mesta, åsidosätter etablerade fakta och utmålar den egna gruppen som modiga sanningssägare. De lyfter fram saker som uppfattas som fel i samhället och påstår att etablerade medier blundar för eller förvanskar problemen.

Avpixlat.info är en av dessa aktörer. ­Genom ett selektivt urval av nyheter och utelämnande av nödvändig bakgrundsinformation förmedlar de bilden av ett samhälle som invaderats av horder av ­kriminella utlänningar. I artiklarnas ­kommentarsfält skapas ofta rena lynchstämningar.

Sidan stöds aktivt av ledande sverigedemokrater. Även partiledaren ­Jimmie Åkesson har uttryckt sin uppskattning. Sajter som Avpixlat gör Europas främlingsfientliga partier en stor tjänst. De fungerar som inofficiella propaganda­organ, utan att partierna direkt behöver sammankopplas med dem eller råka illa ut juridiskt.

Möjligheten att vara anonym har brutit tabut mot extrema åsikter. Anonymitetens frizon utnyttjas och missbrukas dagligen. Anonymiteten erbjuder ett skydd mot det allvar som följer med att uttrycka åsikter under sitt riktiga namn. Man slipper repressalier och konsekvenser. Det är för många uppenbarligen lockande att utnyttja möjligheten att uttrycka sig utan att behöva stå för det.

Enligt brottsbalken är det förbjudet att hota eller uttrycka missaktning för folkgrupper, eller andra grupper av personer, med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung eller religion. Saknas ansvarig utgivare är det personen, som har skrivit det brottsliga inlägget på sajten, som kan ställas till svars. Det ­gäller till exempel sådant som publiceras på Avpixlat. Men om det saknas ­ansvarig utgivare och personer inte skriver under med sina riktiga namn är det svårt att komma åt de skyldiga.

Bara Avpixlat har i dag kanske en kvarts miljon unika besökare i veckan. En ­undersökning förra hösten, gjord av ­Synovate på uppdrag av Expo och Dagens Nyheter, visade att 10 procent av svenskarna i åldrarna 16–29 under de senaste 12 månaderna hade besökt någon av de mest inflytelserika främlingsfientliga sidorna. Bilden av att besökare och sympatisörer i hela Europa främst är unga, framförallt unga män, ­bekräftas av andra studier.

Efter terrordådet i Norge i juli 2011 bestämde sig flera etablerade medier för att ta sitt publicistiska ansvar för kommentarsfälten. En rad utgivare insåg att hatiska ­inlägg varken bidrog till diskussionen eller var försvarbara i skenet av terrordådet. De åtgärder som har vidtagits är positiva och visar att det går att göra något, även om mycket återstår.

I flera länder har andra initiativ tagits för att bekämpa bland annat främlingsfientlighet på nätet, inte minst i Tyskland. Jugendschutz.net ska skydda minder­åriga från skadligt innehåll på nätet. Man motarbetar högerextremism och hatsajter på nätet, bland annat genom att förmedla ­argument och strategier för hur unga kan bemöta hatet.

Internationellt samarbete är centralt. En svensk tonåring kan ju till exempel ut­sättas för propaganda skriven av en tysk nynazist på ett engelskt forum.

International Network Against CyberHate (INACH) har grundats på initiativ av bland andra Jugendschutz i syfte att stimulera ett sådant samarbete. Nätverket vill uppmuntra ­ansvarstagande på nätet och värna om de mänskliga rättigheterna. Diskrimineringsbyrån Uppsala är svensk kontaktpunkt. INACH framhåller att utbildning i mediekompetens och kritiskt tänkande är det viktigaste verktyget för att få bukt med hat och diskriminering på nätet.

De främlingsfientliga krafterna kommer inte att tystna. Det hjälper därför inte att ignorera dem, och att försöka helt stoppa deras sajter vore ­odemokratiskt. Dessutom finns risken att de då går ”under jord” vilket kan inne­bära ännu större svårigheter att bevaka vilka budskap som sprids. I stället måste de som vill försvara mänskliga rättig­heter erbjuda ett mer aktivt motstånd: snabbt reagera på och anmäla sajter som gör sig skyldiga till brott och bilda opinion mot budskapen på sajter som håller sig inom lagens råmärken (vilket de ­flesta gör, de är tillåtet att uttrycka främlingsfientliga åsikter i Sverige).

Med några undantag, till exempel Expo och Tidningsutgivarna, som driver ­ganska omfattande projekt, utförs det ­aktiva arbetet mot främlingsfientlighet på internet i Sverige i dag främst av ­ideella eller oberoende individer och organisationer i liten skala. De saknar oftast medel för att göra ­annat än att ta emot klagomål och försöka agera mot sajter som sprider hatpropaganda. De har inte resurser att bedriva förebyggande arbete, ­såsom utbildningar för yrkes­grupper som jurister, lärare, poliser och journalister eller att genomföra informationskampanjer för skolungdomar ­eller direkta nätinsatser.

International centre for the study of ­radicalisation and political violence (ICSR) rekommenderade häromåret att det skulle etableras fonder för anti­extremistiska gräsrotsprojekt på nätet. Jag har i min utredning om främlingsfientlighet, som nyligen överlämnades till regeringen, föreslagit att staten genom Ungdomsstyrelsen ska ekonomiskt stödja sådana projekt (ett bedrivs av Diskrimineringsbyrån Uppsala med stöd från Allmänna arvsfonden, men det ­behövs fler).

Men det räcker inte med ”nätbaserade” strategier. Vad som sker i direkt ­kontakt mellan människor är fortfarande viktigt. Skolan har ett stort ansvar i arbetet mot främlingsfientlighet och när det gäller mediekunskap och medie­analys. För att skolan på ett bra sätt ska kunna leva upp till det ansvaret anser jag att det krävs ett ”lärarlyft i mänskliga ­rättigheter”, det vill säga en stor satsning på fortbildning av lärare.

De främlingsfientliga krafterna har ­flyttat sina viktigaste aktiviteter till de ­sociala medierna. Det gör det viktigare än någonsin att kritiskt granska dessa medier­ och det gör det angeläget att mobilisera opinion där de finns, det vill säga på nätet.

Bengt Westerberg

Regeringens särskilde utredare om främlingsfientlighet som nyligen presenterade sin rapport, Främlingsfienden inom oss (SOU 2012:74)