Bilder på liv och död
Ett drag jag alltid gillat hos serieskaparen David Liljemark är de plötsligt uppblossande konflikterna mellan hans huvudpersoner: plötsligt kommer huggtänderna fram, det är på liv och död. Relationer är alltid på väg mot sina upplösande katastrofer, vägen dit är fruktansvärd, oundviklig. Och absurt rolig.
När Galago nu ger ut Bita i röret, fyra serienoveller med manus av Liljemark, är undergångskänslan som väntat parad med passionen. De fyra tecknarna Ruben Dahlstrand, Sling Lindh, Matthieu Cousin och Jimmy Wallin förvaltar det liljemarkska arvet väl.
Om det övergripande ämnet är besatthet, är underkategorin skapandet som ångestfylld verksamhet.
Både porrsaxofonspelandet i den första novellen, och otrohet som konstprojekt i den andra är tydliga i det fallet. Liljemarks manus anknyter också till den bekanta tropen ”det går åt helvete för kvinnor i skönlitterära verk”. För Bita i röret är det kvinnorna som tar skapandet på allvar, helt klart. Passionen och kompromisslösheten passerar bulldozeraktigt alla gränser och bestraffas enligt gängse logik. Konstnärsmyter mår antagligen bäst i serieform.
Där den träffsäkra satiren hör hemma och kan blomma ut.
