Nu granskar vi skiten
Aftonbladet Kultur anlitar jurist – vill pröva lagen om hets mot folkgrupp
I förra veckan rekommenderade Gina Dirawi, strax innan hon somnade, en bok av Lasse Wilhelmson. Bloggposten är ett utmärkt exempel på faran att tvångsmässigt meddela omvärlden allt man gör – här ligger jag och läser en bok – men framför allt visar den på vådan att tipsa om böcker man själv inte läst.
Lasse Wilhelmson har skickat samma bok till mig. Alla personer som offentligt uttryckt sitt stöd för ett fritt och självständigt Palestina, uppvaktas med Är världen upp och ner?, en samling artiklar han gett ut på eget förlag. Där finns en del intressanta om än inte nyskapande iakttagelser om det nykoloniala språkbruket; ockupation kallas frihet och så vidare. Men det räcker med att bläddra bara lite för att man ska se bokens verkliga tema: judar. Wilhelmson hatar judar, förnekar förintelsen – han skriver den alltid med citattecken: ”Förintelsen” – och anser att Israel som nation ska utplånas.
Man kan lägga Är världen upp och ner? bredvid Carl P Herslows bok Om islam, som kom för ett par veckor sen på eget förlag. Den är som Wilhelmsons bok fast tvärtom. Herslow, som är ordförande i Skånepartiet, menar att samhället måste satsa stora resurser så att islam kan ”avlägsnas” över hela världen. Muslimer, skriver han, har drabbats av en ”psykosocial sjukdom” som måste utplånas.
När pingstpastorn Åke Green predikade att homosexualitet var en cancersvulst på samhällskroppen anmäldes han för hets mot folkgrupp, men friades i Högsta domstolen 2005 då man ansåg att han bara talat inför en sluten församling. Men vad säger lagstiftaren om en bok som vänder sig till ”världens alla 9-åringar?” (Herslow har valt just nioåringar för att Muhammed, 53 år, gifte sig med Aisha, 9 år.)
Vi har för få yttrande- och tryckfrihetsmål i Sverige. I inget annat land är ordet så fritt, men det betyder inte att vi helt saknar lagstiftning. Tokhögern har under året inlett en kamp för att lagen om yttrandefrihet ska ”utökas” så att den inte omfattar hets mot folkgrupp. Det finns ingen risk att de lyckas med detta, men frågan är vad vi ska ha en lag till om den nästan aldrig prövas.
De flesta rasistiska uttalanden anses ske inom lagen, och det blir lätt så när brotten inte är exakta utan föremål för tolkningar. Av allt att döma kommer de tre sverigedemokrater som skrikit ”babbe” på öppen gata åt en kille vars förfäder inte kan påstå sig vara släkt med Gustav Vasa, gå fria eftersom de bara skrikit det till honom.
I skuggan av järnrören avslöjades att två ledande folkpartister i Gnesta kallar människor från Somalia för zoomalier, och bloggar att mångkultur betyder rån och våldtäkt. Det borde blivit ett himla liv om det där, men medierna intresserar sig bara för SD, trots att det inte kan vara nån sensation att just det partiet hyser rasister.
Folkpartiet är en annan sort, har en fin tradition av att vara antirasister och de lagrarna vilar de på trots att partiet de senaste åren gjort sig kända för att flirta med främlingsfientliga strömningar.
Politiker kan man kasta ut och partier kan man rösta bort. Men författare, skribenter och andra som hetsar mot folkgrupp måste andra ta hand om.
Både Wilhelmsons och Herslows böcker borde granskas juridiskt, liksom Avpixlat, Nationell idag, Nationell Nu, Realisten, Fria Tider med flera som hela tiden hetsar mot judar, muslimer, somalier, araber etcetera.
Vi på Aftonbladet Kultur är trötta på talet om att nån borde anmäla skiten. Nån är alltid nån annan. Vi inleder nu därför i samarbete med en jurist en egen granskning av dem jag nämnt ovan, för att se om det finns några utsikter att ta saken ännu längre – att äntligen pröva lagen om hets mot folkgrupp.
