Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Helge

Helt rätt, löpsedelns uppgift är att sälja fler tidningar

Bra idé med ”Hörru Anders-spalten” varje söndag. Men jag blir ofta besviken på dina svar eftersom jag tycker att du många gånger ger svar som inte hänger ihop med det läsaren vänder sig emot. Därför skulle jag bli mycket tacksam för svar på hur du resonerat i ett par fall.

Åsa Larsson, Norrköping

1. Varför visar ni en svart ruta?

En läsare tycker att det är meningslöst att ni publicerar stora bilder med en svart ruta över ansiktet. Du svarar att det vore oetiskt att publicera en bild på någon som ännu inte är dömd. Sant. Men det läsaren – och jag – undrar är var värdet ligger i att publicera en bild som bara visar en svart ruta? För mig signalerar det bara att ni spelar på läsarnas primitiva nyfikenhet.

Svar: För det första är det ett illlustrationsproblem. Utan någon bild blir sidan tung, tråkig och svårläst. I de fall där vi lägger en svart lapp över ett porträtt försöker vi numera lägga in en kort faktatext i rutan för att den ska bli intressantare. I andra fall kan bilden innehålla många andra detaljer än det maskade ansiktet. Det kan vara miljön, till exempel en restaurang, en banklokal, eller ett vardagsrum. Och då tycker jag den kompletterar texten på ett bra sätt.

2. Varför får inte Silvia sörja ifred?

En läsare undrar varför drottning Silvia med familj inte kan få sörja ifred. Du svarar att det ”inte är fult att visa sörjande människor”. Nej, men problemet är att tidningen inte visar respekt för deras sorg. Det har inget med om det är ”fult” eller ”fint” att visa sorg på bild att göra. Och var finns allmänintresset? Frågan är alltså: varför kan ni inte låta Silvia sörja ifred?

Svar: Jag tycker absolut att allmänintresset finns om vår drottning begraver sin bror och många av Europas kungligheter finns på plats. Den bedömningen gjorde även alla andra tidningar som bevakade den här händelsen. Dessutom hade hovet inte framfört någon önskan om att pressen inte skulle närvara. I så fall hade Aftonbladet respekterat det.

3. Varför gör ni felaktiga rubriker?

Angående Jan Malmsjö och hans artros svarar du så här: ”Visst händer det att vi ibland gör dåliga eller felaktiga rubriker. Det beklagar jag. Men jag kan lova dig att syftet absolut inte är att lura läsarna. Jag pratar ofta med mina medarbetare om vikten av att vara så tydlig som det bara går i formuleringarna på löpsedeln och förstasidan. Och skälet till det är enkelt. Vem litar i längden på en tidning som dag efter dag försöker lura sina läsare?”

Varför fortsätter Aftonbladet att göra dåliga eller felaktiga rubriker? Du skulle kunna sätta stopp för det om du verkligen ville det, men sanningen är väl att det ligger i löpsedelns natur att vara braskande. Jag skulle få mer respekt för er om ni vågade säga det rakt ut, att sådana här formuleringar säljer och det är löpsedelns uppgift så vi fortsätter med det. That’s it.

Svar: Du har helt rätt, löpsedelns uppgift är att sälja fler tidningar. Jag hoppas du inte tycker det är konstigt att Aftonbladet, precis som alla andra tidningar, vill nå så många läsare som möjligt.

På löpsedeln hamnar ofta nyheter eller artiklar som vi tror ska locka till köp. För att lyckas med det krävs att rubrikerna är formulerade på ett sätt att de väcker nyfikenhet och läslust. Om de sen är bra eller dåliga är upp till varje läsare att bedöma. Men de ska vara sanna.

Ofta får kvällstidningarna kritik för att vi t ex skriver om dokusåpor eller melodifestivalen på löpsedeln. Man vill ha ”riktiga” nyheter. Men sanningen är mer komplicerad än så. Ett uppmärksammat tv-program med en spännande uppföljning på löpsedeln kan betyda 40-50 000 fler sålda tidningar. Däremot kan en löpsedel om svältkatastrofen i Sudan sänka upplagan lika mycket. Detta är det problem vi står inför varje dag: att balansera allvar och lättsamt i tidningen och på löpsedeln.