Gynna demokratin – låt anställda äga
Debattören: Öka medbestämmandet
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2020-07-20
DEBATT. Den nuvarande diskussionen om att ”modernisera arbetsrätten” borde ses som en i grunden demokratisk fråga.
Människors rätt att påverka sitt eget arbetsliv är nämligen ett av de bästa psykologiska försvaren vi har för att garantera de medborgerliga fri- och rättigheternas bestånd.
Det finns en scen i Roy Anderssons film ”En duva satt på en gren och funderade över tillvaron” där ett gäng kavallerister stormar in på ett nutida café och jagar iväg alla kvinnor. Karl XII rider sedan in. ”Hans majestät konungen är törstig!”, utbrister en av hans hejdukar.
Det kyparen tillslut klämmer ur sig är en fråga till kungen om han vill ha öl eller vatten med bubblor. Anderssons bleka, passiva cafébesökare bara står där. De har inga verktyg för att göra motstånd mot det gamla ståndssamhällets despoter som återvänt. De bara vänjer sig.
Scenen kan betraktas som en absurd allegori för hur snabbt medborgerliga fri- och rättigheter kan överges om människor inte fostrats till demokratiska medborgare.
För det är ju så att de rättigheter som vi i dag åtnjuter – som rätten att välja vår politiska ledning och yttra vår åsikt och demonstrera – till syvende och sist inte vilar på att de skrivits ner på ett papper.
De vilar snarare på att de blivit en så pass djupt rotad vana hos befolkningen att varje försök att urholka dem möter ett oregerligt motstånd från medborgarna.
Under 1970-talet inleddes i Sverige ett omfattande arbete med att modernisera den svenska regeringsformen. Syftet var att skydda och utvidga de medborgerliga fri- och rättigheterna.
1973 års fri- och rättighetsutredning var emellertid väl införstådda med lagens begränsade förmåga att uppnå detta syfte. De skrev: ”Ytterst är fri- och rättigheternas bestånd beroende av ett fast rotat demokratiskt medvetande hos medborgarna och en därur vuxen vaksamhet mot alla ansatser att förkväva de grundläggande friheterna”.
För demokraten är följdfrågan uppenbar: Hur främjar man ett fast rotat demokratiskt medvetande hos medborgarna?
Ett enkelt och bra svar på den frågan gav liberalen John Stuart Mill vid mitten av 1800-talet: ”Vi lär oss inte att läsa eller skriva, att rida eller simma, genom att endast bli tillsagda hur man gör det, utan genom att göra det, så det är endast genom att praktisera folkligt styre på en begränsad skala, som befolkningen någonsin kommer att kunna utöva den på en större.”
Mill menade alltså att folkflertalets demokratiska karaktär endast kunde utvecklas om de fick träna sig i demokrati i liten skala. Av den anledningen förespråkade Mill personalägda företag – vad som då kallades ”associationer” – med ”chefer som är valda och kan avsättas av dem själva”.
Det skulle omvandla ”varje människas dagliga syssla till de sociala sympatiernas och den praktiska intelligensens skola”. Detta var länge en liberal käpphäst. Så sent som år 1973 förkunnade Folkpartiet i sitt valmanifest att ”arbetslivets demokratisering måste målmedvetet genomföras”.
Det är intressant att i ljuset av den här idétraditionen betrakta de arbetsrättsliga regler som tillkom under 1970-talet. Arbetare fick rätt till medbestämmande och styrelserepresentation i bolagsstyrelserna. Dessutom kom lagen om anställningsskydd, den som nu ska ”moderniseras”, för att förhindra ett alltför godtyckligt chefsstyre.
Tanken var att genom dessa lagar stärka demokratin i arbetslivet, vilket i sin tur var ett led i arbetet med att främja ett fast rotat demokratiskt medvetande hos medborgarna.
I 1976 års revidering av regeringsformen tillkom också en ny paragraf: ”Det allmänna ska verka för att demokratins idéer blir vägledande inom samhällets alla områden.”
Så står det än i dag i vår grundlag. Eftersom arbetslivet inte är ett intergalaktiskt vakuum utanför det mänskliga samhället, utan en del av samhället, innebär det att de offentliga makthavarna också ska verka för att främja den ekonomiska demokratin.
I dag finns det en hel del stöd i den empiriska forskningen för att människor som arbetar i demokratiska företag utvecklar mer demokratiska egenskaper och blir mer engagerade i civilsamhället.
Människor med lågt inflytande i sina arbetsliv är, å andra sidan, mer benägna att inte rösta i politiska val eller rösta på partier som har sin udd riktad mot den liberala demokratin.
För alla som värnar om demokratin borde en moderniserad arbetsrätt därför handla om kraftigt utbyggda rättigheter till medbestämmande, styrelserepresentation, meddelarfrihet och ett delägande för anställda.
Allt annat skulle undergräva medborgarnas demokratiska medvetande och därigenom kratta manegen för de tyranniska idéer som ständigt väntar på sin chans att få rida in och slå sönder både folkstyre och frihet.
Patrik Witkowsky, grundare Centrum för personalägande
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.