Vi måste kunna prata om rennäringen också
Replik från Timbro om intressekonflikterna i norra Sverige
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 11.02 | Publicerad 10.35
REPLIK. Är det farligt att prata om viktiga intressekonflikter i en demokrati? Den frågan ställer man sig efter att ha läst ett antal juristers och akademikers inlägg om den svenska samedebatten.
Artikeln ger nämligen intrycket av att medier och debattörer inte bör pröva argument om intressekonflikterna som uppstår när rennäring, naturskydd och industri ska samsas, med hänsyn till frågans känslighet.
I stället verkar debattörerna vilja kortsluta all diskussion genom hänvisningar till kollektiva rättigheter, ett återkommande argument i debatten om rennäring.
Kollektiva rättigheter är dock en avvikelse från den liberala idén om fri- och rättigheter. Att ge vissa kollektiv en rättslig särställning strider mot principen att rättigheter tillhör varje individ och påminner snarare om de tankar som rättighetsidéerna en gång var en reaktion mot.
Dessutom tycks debattörerna vilja införa rena tankeförbud, som när de, efter att ha hänvisat till någon slags hörsägen, dömer ut en viktig diskussion om FN:s urfolkskonvention som osaklig och konfliktskapande.
Tvärtom är detta en fråga som bör tas på stort allvar. Inte bara är konventionen problematisk ur ett liberalt demokratiperspektiv, då den utgår från nedärvda rättigheter – Sveriges undertecknande är också missvisande.
En närmare läsning visar att Sverige sannolikt aldrig kommer att ratificera den. Trots att frågan har beretts i Regeringskansliet i över 30 år, verkar skribenterna vilja låtsas att konventionen redan är i kraft.
Sverige förtjänar en öppnare debatt än detta.
Adam Danieli, rättsstatsansvarig Timbro
Häng med i debatten och kommentera artikeln – gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.