Giftorm är inte värre än att ha hund
Reptilägare Anders Bygert vill ha tuffare krav för udda djurinnehav
Debatten är het ibland om hur man skall få ha ormar, vi som har dem vill också ha ett ord med i laget. Ormar är inte äckliga djur som hålls av konstiga typer.
Inte tama som hundar, men vackra – som akvariefiskar.
För många handlar ormägande om att man inte kan hålla pälsdjur på grund av allergi.
En del av det intressanta med ormar är att se hur de äter och hur de lyckas svälja obegripligt stor mat. Att alla inte tycker det ser trevligt ut må så vara, men det är ingen större skillnad på att mata en orm med en död råtta än att mata en hund eller katt med en död ko. Att man ser vad djuret äter borde väl egentligen inte vara problemet?
De flesta ormar vi håller är totalt ofarliga. Men det finns även farliga djur och tyvärr hamnar de i vissa fall i orätta händer – precis som farliga hundar ofta hamnar hos olämpliga ägare. Dock är det ett faktum att några personer varje år dödas av hästar i Sverige, men att ingen har hittills dött i Sverige till följd av en hobbyorm.
Det sägs också att folk är rädda och att man därför inte ska få ha orm.
Frågan är då: ska människors, i allt väsentligt omotiverade, rädsla få styra vad andra gör? Det finns människor som är rädda för hissar, elektricitet, hundar och allt möjligt annat. Är det rimligt att utforma samhället efter det?
Trots detta ska riskerna inte nonchaleras. Det är olyckligt att så potent farliga djur som giftormar säljs utan minsta kontroll. Seriösa hållare har länge bara sålt giftormar till kända, seriösa köpare. Dessvärre har det nu skett en smärre boom med giftormar, som i vissa fall hamnat där de inte hör hemma. Det handlar ofta om hormonstinna tonåringar som vill äga ett – häftigt – djur.
Från föreningarna för djuren har vi länge önskat ett bättre regelverk. Det har också framförts till myndigheterna – utan att något gjorts. Som det ser ut i dag finns det bra regler om att giftormar skall hållas i särskild sluten lokal och i låsta terrarier, men de hindrar inte oseriösa ägare. Vad vi vill ha är en 18-årsgräns och en styrning av vem som får köpa. Någon typ av kurskrav med en licensiering kan vara rimligt för att bromsa oseriösa köpare. Dagens situation där kommunerna uppfinner egna regler är ohållbart, detta är inte en kommunal fråga.
Stränga men rimliga krav för vem som får hålla de farliga djuren är alltså något ormhållare välkomnar. Förbud leder däremot bara till elände, jämför med Norge. Där är i princip all hållning av reptiler förbjuden vilket lett till total anarki. Man antar på goda grunder att det finns 100 000 illegala djur i Norge och man har helt tappat kontrollen, eftersom djuren hålls i det fördolda.
I Sverige hanterar Djurskyddsmyndigheten frågor om djurhållning fyrkantigt och ogenomtänkt. Om fjorton dagar träder till exempel ett förbud att hålla halvapor privat i kraft. Ingen information om detta förs ut och inga övergångsregler finns. Många djurhållare sitter med tidigare tillåtna djur som blivit förbjudna, utan några bra lösningar på vad som skall hända med djuren. Flera små rovdjur, som fungerar bra i fångenskap, är förbjudna. Grävling är däremot tillåtet, för att den används vid jaktträning av hundar.
Det är helt tillåtet att hålla en elefant i garaget, om det är stort nog, men alla silkeapor som finns privat sitter nu undangömda. Reglerna är ineffektiva, inkonsekventa och inte utformade att de förtjänar att tas på allvar.
Det som behövs nu är inte förhastad förbudshysteri. I stället behövs ett nytt regelsystem som styr hur man får hålla farliga och svåra djur. Om det tas fram i samverkan med dem som kan djuren, kan det leda till förbättringar för djuren och att ingen skall behöva vara otrygg, därför att farliga djur hålls.
ANDERS BYGERT
... är medlem i Tropikföreningen Amazonas.