Vi är också skyldiga
S-politiker i Luleå: Inget land kan skryta med välfärd när medborgare är rädda för att gå ut
Otrygghet skapar rädsla och vi bär alla ansvaret.
Rädslan sprider sig i vårt land: i städer, samhällen och i våra glesbygdsområden.
Orsaken är att våldet tillåts sprida sig överallt i vårt land och slår mot alla människor och grupper i samhället. Inget land kan skryta med välfärd, när medborgare är rädda för att gå ut.
Vi menar att tryggheten, som hittills manifesterats genom trygghetssystem med pensioner och försäkringar, måste också kunna gälla skydd och trygghet mot våld och hot. Då och först då kan vi kalla oss välfärdsland.
Rädslan som människor känner är tyvärr inte obefogad: Vi ser exempel på hur människor slås ned på öppen gata. Vi ser hur anmälningar om sexuella trakasserier och våld ökar i antal. Dessutom ser vi hur människor av rädsla undviker att vittna om vad de sett och upplevt.
Vi upplever att rättsskipningen har mjukats upp.
Det har skapat brottslingarnas marknad, ett samhälle där cykelstölder räknas som försäkringsärenden och människor inte känner att det är någon idé att anmäla brott.
Det hårdare samhället har flera orsaker och bakgrunder. Vi menar att arbetslöshet och utanförskap inte leder till annat än till missbruk och trasiga människor. Samtidigt ökar våldet och brottsligheten.
De svenska regeringarna har sedan slutet av 1980 i praktiken övergivit den fulla sysselsättningens politik, även om de i ord hävdar motsatsen.
Arbetslösheten har ökat från en nivå på 2,5 procent till en nivå på 6–8 procent. Vi vet att även brottsligheten och alkohol/drogmissbruket ökar i minst samma takt. Därför anser vi att sysselsättnings- och arbetsmarknadspolitiken måste prioriteras.
De socialdemokratiska regeringarna har sedan 1960-talet låtit bli att föra fram kraftfull brottsbekämpning. Ett samhälle som skulle ha givit ordningsmakten och domstolsväsendet möjligheterna att straffa brottslingar, men även verkat preventivt för att förhindra att brott begås. Den frågan lämnades till högern.
Resultatet av detta är att folkets förtroende för rättsapparaten snabbt har försämrats.
Till detta kommer att medborgarnas tillgång till polisen drastiskt har försämrats under lång tid. Många samhällen, både stora och små städer samt glesbygden har inte en ordningsmakt som är värd namnet.
Riksdagen och regeringen måste vidta åtgärder så att fler poliser syns ute i samhället.
Vi tror att en satsning mot våldet och brottsligheten lönar sig på samma sätt som när regeringen ser till att vårdapparaten och skolan får den personal som fordras. En satsning på fler poliser måste också följas av satsningar i den rättsskipande apparaten för att korta väntetider mellan förundersökning, åtal och dom.
Först då kan vi bygga trygghet och solidaritet – och hävda att vi har ett välfärdssamhälle.
Vi som skrivit detta är socialdemokrater och vill uppmana andra inom arbetarrörelsen att engagera sig i dessa frågor.
Sten Wallo
fd adm chef Tulldata, Luleå
Walter Oldgren
fd ombudsman Byggnads, Luleå
Sören Hedman
fd ordf. Metall SSAB, Luleå
Kjell Mickelsson
fd kommunalråd, Luleå
Björn Pettersson
fd ombudsman Byggnads LO länsarbetsdir, Norrbotten
Stig Johansson
fd länsskoleinspektör, Norrbotten
Gösta Nordberg
ombudsman Byggnads, Luleå
Folke Bladfors
fd kommunalråd, Luleå
Jan-Erik Åhman
fd distriktsombudsman, Norrbotten
Jonas Lundström
Vd Norrbottens
Handelskammare, Luleå
Sven Köhler
fd kommunalråd, Luleå
Runo Wikström
fd ombudsman Byggnads, Luleå