"Grips inte av panik"
Redan när Arthur Dent blir uppstrålad i ett vogonskepp, strax innan Jorden förintas för att ge plats för en intergalaktisk motorväg, kan man få intrycket att ”Liftarens guide till galaxen” är ännu en science fiction-film. Det är den inte. Lika lite som böckerna den bygger på. Lika lite som ”Casablanca” är en film om nordafrikansk barverksamhet, eller ”Det sjunde inseglet” en film om schack.
Det här är sanningen, på ett ungefär: ”Liftarens guide till galaxen” är en dokumentär.
För precis så här är det att leva. Det mesta är förvirrande, obegripligt och absurt. En del är så fantasilösa att de tror att de begriper något. Andra hänger sig åt någon form av fanatsim – religiös, politisk, byråkratisk – för att inbilla sig att allt är i sin ordning. Resten av oss irrar runt i världsrymden i våra morgonrockar och försöker göra det bästa av saken. Precis som Arthur Dent.
Och det enda meningsfulla rådet är det som återfinns på baksidan av Liftarens guide: ”Grips inte av panik”.