”Mina bröder är oskyldiga”

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-10-31

Jag är dömd till fyra års sluten ungdomsvård för mord.

Straffet blev milt eftersom jag bara var 17 år när brottet begicks.

Min bror Özkan, då 24 år, dömdes till livstids fängelse och Önder, då 20 år, dömdes till tio års fängelse för samma mord.

Skillnaden mellan mig och mina bröder är att jag är skyldig, de är oskyldiga.

De har redan suttit frihetsberövade i tre och ett halvt år för ett brott de inte har något med att göra. Under tiden har Önders barn hunnit bli tre och sex år gamla. Özkans lilla pojke har hunnit fylla fyra. De får nästan aldrig se sina pappor.

Özkan och Önder var omtyckta av alla. De levde skötsamma liv och var ostraffade ända tills de plötsligt dömdes till de absolut strängaste straff som deras ålder tillät. Nu tvingas de se sina liv rinna förbi genom gallerfönster, och det beror på ett mord som jag begick. Som dömd till sluten ungdomsvård får jag terapi och omges av engagerad personal som hjälper mig framåt. Özkan och Önder sitter i iskalla fängelser.

Jag vaknar ofta på nätterna, gråtande och blöt av svett. Går till fotografierna av mina bröder och tittar på dem genom tårarna. Jag har haft tre och ett halvt år på mig att tänka. I efterhand kan jag se att hela mitt liv var på väg mot en oundviklig katastrof under lång tid. Med start redan vid 12 års ålder började jag göra mig skyldig till stölder, rån och misshandel. Jag var familjens rötägg med ett brottsregister som snabbt växte sig väldigt stort.

Trots det har mina bröder alltid varit kärleksfulla mot mig. Särskilt Özkan, men ofta även Önder, försökte tala mig tillrätta. Försökte få mig att sluta driva omkring med gänget, sluta skolka, fick in mig på behandlingshem för att jag skulle sluta röka hasch. Till och med nu försöker de skydda mig, trots att livet i fängelse är på väg att knäcka dem totalt. ”Du gör rätt i att känna skam för det idiotiska mordet, Orhan. Skäms som en hund! Men att vi sitter inlåsta är inte ditt fel utan domstolarnas”, säger de.

Varför skulle ni tro på en morddömd som vill rentvå sina bröder? Jag förstår att jag inte kan begära det. Men tänk om jag talar sanning. Bara tänk om! Tänk vilket ofattbart och orättvist helvete Özkan, Önder och deras familjer i så fall genomgår.

Jag inser att jag måste överlåta åt andra att argumentera i rättssaken och pröva de indicier som rätten menar binder mina bröder till mordplatsen. Förstår att andra måste gräva fram och granska de nya vittnen och berättelser som hela tiden kommer. Och det finns tack och lov människor som arbetar med fallet.

Advokat Peter Althin har offentligt beskrivit domen mot mina bröder som den värsta han sett under sina 30 år i yrket. Advokat Thomas Olsson uttrycker sig på liknande sätt.

Christian Diesen, professor i straffrätt vid Stockholms universitet, har sagt att bevisningen som fällde mina bröder aldrig hade räckt till om de hade hetat Karlsson eller Pettersson istället för Yildiz. ”Domskälen är så oklara att man inte förstår hur hovrätten kunnat dra in Önder och Özkan i svepet”, sade Diesen i en tidningsintervju tidigare i år.

Journalisterna Christian Holmén och Dick Sundevall har skrivit en bok som trasar sönder domstolarnas bevisföring mot mina bröder på punkt efter punkt. De har grävt fram 15 nya vittnen som inte hördes vid mordrättegången år 2002.

Och i kväll i ”Kalla fakta” i TV4 träder åklagarens huvudvittne för första gången fram offentligt och berättar att han ljög under rättegången.

Är mina bröder dömda för att de heter Yildiz? Hovrätten spekulerade om släktband och lojaliteter bland kurder under rättegången. Att mina bröder är födda och uppvuxna i Sverige gör dem uppenbarligen inte till svenskar i domstolarnas ögon. Men även om vi hade kommit från en annan planet borde det inte vara rimligt att ställa mina bröder till svars för vad jag har gjort. Det står inget i lagen om att ”släktband” automatiskt gör en lagbrytares syskon till medbrottslingar.

Hovrätten har redan förkastat ett antal vittnen som ger Özkan och Önder alibi för mordnatten, utan att motivera varför. Nu finns ett stort antal nya vittnen och ändrade vittnesmål som sammantaget gör hovrättens dom mot mina bröder ännu mer orimlig än den var från början.

Fängslandet av mina bröder är en rättsskandal. Som svensk, som kurd och som bror vädjar jag till riksåklagaren och Högsta domstolen att ge Özkan och Önder en ny och rättvis rättegång! Jag vill också vädja till alla som läser det här – sätt er in i mina bröders fall!

I februari 2002 sköts en 19-årig man ihjäl vid tunnelbanestationen i Rinkeby. Orhan Yildiz och hans bröder Özkan och Önder dömdes för mordet. Nu skriver Orhan Yildiz, 21, själv och vädjar: ”Ge mina bröder en ny och rättvis rättegång.”

Orhan Yildis