Granska Migrationsverkets organisationskultur snarast
Yttringar av kollektiv sadism skadar alltid samhällsväven mer eller mindre allvarligt, men när den förekommer hos myndighetsutövare vid statliga organ hotas rättsstaten i sin grund. Därför är en grupp migrationsverksanställdas inhumana ”fredagsnöje” att fira en familjs utvisning med champagne (DN 20/12) något som kräver politisk uppmärksamhet på högsta nivå samt kraftfulla åtgärder.
Det är viktigt att man granskar deltagarnas individuella ansvar. Ännu viktigare är det att man utreder den organisationsstruktur inom vilka deras beteende utvecklades.
Var och en av deltagarna i denna typ av ”firande” har ett personligt ansvar. Eftersom deras beteende ger anledning att ifrågasätta deras neutralitet och goda omdöme som tjänstemän bör man kontrollera huruvida deras arbete följer tillfredställande krav på rättsäkerhet. I synnerhet måste tjänstemän i ledande befattningar granskas. Vidare bör personalens förmåga till reflexion vidareutvecklas genom utbildning i frågor om rasism, diskriminering, mänskliga rättigheter samt yrkesetik. Dessa insatser bör ske kontinuerligt med tanke på att arbetet innebär en stor risk för såkallad klientisering, dvs att tjänstemännen utvecklar en arbetsrutin där de upphör att betrakta de personer vars fall de utreder som människor.
Migrationsverket kom till under omvandlingen av den svenska flyktings- och invandringspolitiken i mitten av 80-talet från en av världens mest generösa till en av världens mest restriktiva. Allt sedan dess har det förekommit uppgifter om att Migrationsverket utvecklat en organisationskultur som premierat misstänksamhet och avslagsbeslut hos sina tjänstemän. Det inhumana sättet att se på människor rör därför inte enbart individuella tjänstemän och grupper inom organisationen. Även om ett sådant synsätt inte uttryckligen uppmuntrats, har det verkat funktionellt i förhållande till den nya inriktningen i svensk invandringspolitik. Idag har migrationsverket inte till uppgift att tillgodose asylsökandes rättigheter utan att upprätthålla en reglerad invandring till Sverige. På längre sikt borde Sveriges migrationspolitik förändras i en riktning där det inte är självklart att en migrationsmyndighet ska vara negativt inställd till dem som önskar immigrera.
På kort sikt bör man se till att de institutioner som administrerar flyktings- och invandringspolitiken åtminstone verkar på ett sådant sätt att rättssäkerheten enligt rådande lagstiftning kan garanteras. Man bör därför tillsätta en extern utvärdering av Migrationsverket som helhet, inklusive en utredning av de anställdas uppfattning om organisationens mål och värderingar, deras perception av sin professionella roll och vilket beteende som befrämjar deras karriärmöjligheter. En misstroendekultur växer lätt fram i en arbetssituation där människor alltför länge ägnar sig åt att bedöma utsagor från människor i nöd utifrån misstanken att de ljuger. Politiska beslutsfattare bör vidta åtgärder för att bryta detta mönster och istället främja framväxten av en organisationskultur som verkar i enlighet med de grundläggande värderingar som vårt samhälle vilar på: mänskliga och medborgerliga rättigheter, deltagande demokrati, solidaritet och rättssäkerhet.
Hans Abrahamsson, freds- och konfliktforskare,
Fanny Ambjörnsson, antropolog,
Per Axelsson, förläggare,
Börje Bergfeldt, ekonomhistoriker,
Per-Arne Berglie, prof. i religionshistoria,
Anna Klara Bratt, författare,
Mohammad Fazlhashemi, idéhistoriker,
W. Galusso, aktiv i Ingen människa är illegal
Mattias Gardell, religionshistoriker,
Stina Gardell, filmare,
Aida Ghardagian, aktiv i Ingen människa är illegal
Fredrik Hertzberg, arbetslivsforskare
Jan Hjärpe, professor i islamologi
Thomas Hvitfeldt, alkohol- och narkotikaforskare
Rickard Jonsson, IMER-forskare,
Marja-Liisa Keinänen, religionshistoriker
Sven-Eric Liedman, prof. i idéhistoria
Edda Manga, idéhistoriker
Aleksander Motturi, filosof, Bwana Club
Susanne Olsson, religionshistoriker,
Gunilla Priebe, vetenskapsteoretiker
Lena Rastén, aktiv i Ingen människa är illegal
Mia Rimby, tjänsteman på Sida
Birgitta Stenberg, författare,
Henrik Strohmayer, Flyktingamnesti 2005
Ana Valdés, författare,
Nestor Verdinelli, kurator på Rosengrenska kliniken
Rickard Warlenius, chefredaktör,
Charles Westin, professor i invandringsforskning,
Anna Wiberg, samhällslärare,
Per Wirtén, chefredaktör och författare