Adoptivbarn är också egna barn!
Jag har med glädje läst artikelserien om adoption ni haft i tidningen. Som adoptivmamma är det alltid extra roligt när någon tidning belyser adoption som ett sätt att få barn på. Det är också roligt att läsa om adoptivfamiljen Jolie (som i Angelina Jolie och numera Brad Pitt). Det som stör mig är dock att journalister och skribenter i Sverige inte vet vad ordet adoptera betyder. Adoptera betyder att ta som sin egen.
Därför blir jag både ledsen och arg när ni i er tidning skriver att de som beslutar sig för att adoptera gör det för att de inte kan få egna barn. Eller när nu familjen Jolie/Pitt nu väntar biologiska barn så får de äntligen egna barn.
Vad då egna? Vad ger det för signaler både till adopterade barn samt till era läsare? Att adopterade är ett andrahandsalternativ?
Vi adoptivfamiljer kämpar varje dag mot fördomar och olika former av rasism och jag skulle bli otroligt glad om ni på Aftonbladet kan hjälpa världen att ta bort en del av dessa. Genom att från och med nu byta ut ordet egna mot biologiska samt att faktiskt understryka att adoption är ett sätt att bli en högst vanlig barnfamilj skulle ni hjälpa oss mycket.
Skillnaden är att våra barn kommer med flygplan och inte med storken.
Vår dotter från Vietnam är vår alldeles egna dotter.
Madeleine Blomqvist
Svar: Håller med dig om att media ibland slarvar med orden utan att riktigt tänka på konsekvenserna. Jag förstår att det känns konstigt både för föräldrar och adopterade barn att läsa om ”egna barn” till skillnad från adopterade. Ditt förslag om ”biologiska barn och adopterade barn” låter mycket bättre.
Skärp er – publicera bättre bilder
Tidningen har en längre tid visat foton av mycket dålig kvalitet.
Ibland är bilderna så små att man måste använda förstoringsglas. Dessutom så är skärpan så dålig att man ändå inte kan se vad bilden innehåller. Vidare har ni ofta bilder på personer som kan vara misstänkta för något brott eller liknande. Vad man ser är en jättestor, maskerad bild. Varför producera sådant skräp?
En skärpning är på sin plats.
Conny Kallberg
Svar: Jag är medveten om problemet och håller alltså med dig. Men ingen skugga ska falla över våra duktiga fotografer, de tar knivskarpa bilder. Anledningen till att bilderna ser suddiga ut beror nästan alltid på s k misspassning vid tryckningen. Sånt är inte acceptabelt och tidningar med suddiga bilder ska makuleras. Vad gäller storleken på bilderna håller jag med dig om att de ibland är frimärksstora där man knappt ser vad de föreställer. Så små bilder fungerar egentligen bara på porträttbilder.
Till sist några ord om bilder där t ex en misstänkt brottslings ansikte är maskat. Skälet till detta är pressetiskt. Du håller säkert med mig om att det vore oetiskt att avslöja identiteten på en person som senare visar sig vara oskyldig.
Hur ofta publicerar ni rättelser?
Hur är policyn på Aftonbladet, och inom media generellt i Sverige, när det gäller publicerade “faktauppgifter”, som visat sig inte vara korrekta? Hur ofta tar ni in rättelser? Har läst att en ansedd tidning någonstans i världen har en speciell spalt, där man tar in rättelser, även om publiceringen av den felaktiga uppgiften har varit åratal tillbaka. I Sverige anses man som småaktig om man påpekar felaktigheter. Eller?
Åke Sintring, Laholm
Svar: Aftonbladet strävar, precis som alla andra tidningar, efter att allt ska vara rätt i tidningen. Men så är det tyvärr inte. Det har säkert fler än du upptäckt. Vår policy är att faktafel självklart ska rättas så fort som möjligt. Därför har vi infört en vinjett som heter just “rättelse”. Den hittar du tyvärr flera gånger i veckan i tidningen. Så fortsätt att påtala de felaktigheter som du hittar i tidningen. Det är bra både för oss på Aftonbladet och naturligtvis för läsarna.