Lyssna på oss som har vargen in på knuten
Debattören: Riksdebatten om 170 eller 300 vargar blir rent ut sagt löjlig
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2020-05-11
DEBATT. Ska vi ha 170 eller 300 vargar i Sverige? Det är en fråga som framförallt Centern och Moderaterna tvistar om just nu. Centern har valt att gå på regeringens linje om 300 vargar i stället för att stötta Moderaternas motion om 170 vargar i landet.
Varför just 170 kan man undra, ett lite udda och ojämnt tal. Jo, det kommer sig av att riksdagen 2013 tog beslut om att antalet vargar i Sverige ska vara lägst 170 till 270 individer för att trygga artens överlevnad här långsiktigt.
Senare, 2015, avrundade S- och MP-regeringen dessa demokratiskt beslutade antal uppåt till 300 individer, med hjälp av några politiska krumelurer och Naturvårdsverket.
Nu vill alltså Moderaterna backa till det demokratiskt beslutade talet 170.
Med politikens logik är det detta som nu orsakar beskyllningarna som en ”svekdebatt” där Centern sägs svika landsbygden genom att gå på regeringens linje om 300 vargar i Sverige.
Men för den som bor mitt i ett vargrevir och dessutom i Gävleborgs län är debatten svår att förstå. Här bor ju vargarna så tätt, i huvudsak väster om Ljusnan mellan Ljusdal och Ockelbo, att skulle övriga Sverige ha lika mycket varg som här så skulle det enligt mina uträkningar finnas 6 000 vargar i landet.
Smaka på den. Inte 170, inte 270 och inte 300 vargar. Men 6 000 vargar. Så det är verkligheten i den riktiga verkligheten. Där vi bor.
Riksdebatten om 170 eller 300 vargar blir rent ut sagt löjlig för oss i eller intill vargreviren.
Samtidigt som riksdagen klubbade spannet 170 till 270 vargar i Sverige beslutades även att Sveriges vargstam ska vara jämnt fördelad över landet, förutom på Gotland och i Sveriges alpina områden, alltså fjällen, där vargen inte ska bo enligt riksdagen.
Men i övriga landet ska den bo oavsett om det är 170 eller 300 varg. Det är partierna överens om.
Hur har det gått med efterlydnaden av det beslutet?
Ja, inte har vargarna brytt sig om det. Vargarna har i stället bosatt sig tätt i främst Gävleborg och Värmland. Så tätt att reviren till och med överlappar varandra och det finns rapporter om matbrist.
Ungvargar som blir utkörda när tiken får nya valpar i maj vandrar iväg från skogen ner i dalgångarna där människorna bor. Där är det ingen konkurrens om utrymmet och förhållandevis lugnt att bosätta sig. Så sakteliga tappar de skyggheten för människor och lär sig söka mat bland husen.
Ansökningar från en oroad allmänhet om skyddsjakt saknas förstås inte men tillstånden är inte lika många. Ibland behövs fem anmälningar innan ett beslut om skyddsjakt tas.
Häromsistens tog sig myndigheterna tid att kontrollera den störande vargens DNA före beslut om skyddsjakt och detta med ett djur som upplevs som hotfullt, inne i ett bostadsområde.
Detta trots att Riksdagsbeslutet ”En hållbar rovdjurspolitik” från 2013 innehöll formuleringen om att ”socioekonomisk hänsyn” ska tas i rovdjursförvaltningen. Alltså hänsyn till människor och deras liv och omständigheter där de bor och jobbar.
Inte mycket tycks ha blivit verkstad i riksdagsbeslutet om varg från 2013.
Ändå väljer politikerna att debattera om det ska vara 170 vargar eller 300 vargar.
Hundra vargar hit eller dit framstår faktiskt som ganska ointressant för oss som bor med motsvarande 6 000 vargar nästgårds och som inte kan vara säker på snabb utryckning från myndigheter när ett rovdjur stryker för nära.
Ett råd till politikerna i svekdebatten om vargen. Lägg ner! Gå ut och prata med folk i vargabygderna. Lyssna!
Gölin Carina Christiansen, författare och journalist, specialiserad på landsbygdsfrågor
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.