Hejda rasismen – rösta i EU-valet
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2014-05-06 | Publicerad 2014-05-05
Özz Nûjen: Vi måste komma ihåg att det är vi som skapar historien
Jag tänker på min egen historia.
Jag var drygt åtta år när vi flydde, min syster nio, de tre andra syskonen var yngre än oss – den yngsta precis fyllda två. När jag var fem år blev min pappa tillfångatagen. Torterad. Jag vet att det här bara är ord för dig men försök, bara försök, att tänka att din pappa blev hämtad hemma, ivägkörd och sen inte kom hem på flera dagar. De hade slagit honom, torterat honom för att han kämpade för allas lika värde.
Försök gå in i den känslan. Din egen pappa, ingen annans.
När han väl kom hem var han aldrig sig lik mer.
Min far tvingades efter tortyren och fängelsetiden att fly sitt eget land och där stod vi kvar. Min mor ensam med alla sina barn i detta system, det fascistiska turkiska systemet som förvägrade kurder sitt språk och mänskliga fri- och rättigheter. I detta system försökte hon leva och överleva, tills hon en dag, tre år senare, tvingades fly även hon. Hon lämnade hus och hem för att försöka återförena familjen. För att slippa förtrycket och för att ge sina barn chansen till ett värdigt liv, till ett liv i fred och frihet.
Mamma tog oss barn med sig och flydde. Flykt. Det handlar inte om semester eller fjällvandring, utan om att springa över fält som man vet är fyllda med minor. Att springa för sitt liv. Att springa för sina barns liv. Med andan i halsen och oron som ett avgrundsdjupt hål i magen.
I medier hör vi hur de kalla krafterna går framåt inför valet till Europaparlamentet den 25 maj.
Det låter avlägset med EU, Bryssel och Europaparlamentet. Men det är det inte. En majoritet av alla beslut som rör vår vardag, bygger på beslut i Europaparlamentet. Dessutom bestäms så många gemensamma regler där, till exempel om flyktingars rätt till skydd. EU-politik är vår politik och mycket står på spel nu.
En av tio röstberättigade greker planerar att rösta på nazistpartiet Gyllene Gryning i valet till Europaparlamentet i maj. Låt mig upprepa: nazistpartiet. I Frankrike får Front National över en femtedel av befolkningens stöd i mätningarna. I Sverige har vi Sverigedemokraterna (SD), ett parti med rötter ur den nazistiska rörelsen som utåt bara vill hindra människor som flyr från krig och katastrof från att söka skydd i Sverige – men som under ytan är rasister. Inget annat. De är rasister.
SD:s politik har i många avseenden ett rumsrent yttre, men syftar till att skapa ett renrasigt Sverige, utan inslag av icke-svenska kulturer och andra religioner än kristendomen. I sitt principprogram klargör de att flyktingrätten bör vara ytterst begränsad och att de är starka motståndare till mångkulturalismen. I opinionsmätningar får detta parti cirka tio procents stöd.
Jag kan inte tänka mig att var tionde svensk över 18 år delar deras åsikter. SD har varit bra på att mobilsera och nå ut till missnöjda väljare, det får vi ge dem. Men vi är bättre och vi är fler. Vi måste visa det nu.
Min mamma fick med oss över minfälten. Hon kom till Sverige, fick en fristad här och återförenades med pappa. Jag har henne att tacka för mitt liv. Henne och Sverige.
Du och jag kan inte rösta åt grekerna. Vi kan inte rösta åt fransoserna.
Men vi kan välja vilka tjugo personer som ska representera vårt land i ett parlament där mörka, kalla krafter tar allt större makt.
I morgon börjar förtidsröstningen och söndag den 25 maj är det val till Europaparlamentet. Jag hoppas att ni alla röstar och visar det för er omgivning. Vi måste minnas att vi formar vår egen historia.
Özz Nûjen
Vi har avslutat debatten
Den här texten går inte längre att kommentera. Tyvärr kan man inte heller läsa de kommentarer som lämnats tidigare, en teknisk begränsning vi är medvetna om. /Debattredaktionen.