Står S för vallöftet om järnvägsunderhållet?
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2015-01-15
Seko Stockholm: Våra kollegor sägs upp – förhala inte förstatligandet
För ett år sedan gick debatten om den svenska järnvägen hetare än någonsin tidigare. Ett tåg hade spårat ur i tunneln vid Södra Station i Stockholm, och kort därefter skulle även en stor urspårning i Huddinge äga rum. Mirakulöst skadades ingen människa i någon av olyckorna men det var nära. Bara minuter innan posttåget i Huddinge hamnade bredvid banvallen hade ett X2000-tåg fullt med människor dundrat förbi. Det hade kunnat bli den värsta tågkatastrofen i svensk historia.
Det här satte igång en välbehövlig debatt kring underhållet av järnvägen. Från Sekos sida ifrågasatte vi inte bara de bristande resurserna till järnvägen, utan också hur de pengar som fanns fördelades. De akuta felavhjälpningarna fick en överväldigande majoritet av medlen medan förebyggande arbetet hade en väldigt liten andel av resurserna. Trots att de sista är det absolut viktigaste och även så mycket som fyra gånger så billigt.
Vad vi också var kritiska till var hur järnvägsunderhållet var organiserat, avregleringen hade skapat en vilda västern-situation. Företag ville vara med i upphandlingarna och få del av pengarna för att kunna göra profit men är inte intresserade av att ta ansvar för situationen. Byråkratin var omfattande och järnvägsutredaren Per Corshammar kunde visa att av 100 satsade kronor på underhåll kom endast 17 kronor till ändamålet.
Stefan Löfven åkte ut till våra medlemmar vid lokstallet i Sundbyberg och höll en presskonferens om att det behövdes ökade resurser men också om att en återreglering av järnvägsunderhållet skulle ske genom att det statliga företaget Infranord skulle föras in som en underhållsenhet i Trafikverket och att underhåll skulle föras tillbaka dit allt eftersom kontrakt med privata företag löpte ut. Något som även återupprepades i radioreklam där Stefan Löfvens röst bland annat sade: ”Vi tänker förstatliga järnvägsunderhållet”.
Sedan dess har spelplanen förändrats. I ett småaktigt maktspel från de borgerliga partierna och Sverigedemokraterna fälldes den budget som skulle ha gett 1,2 miljarder mer till järnvägsunderhåll under 2015, totalt fem miljarder mer under mandatperioden än vad högern ville satsa. Det tar vi för givet att regeringen kan kompensera järnvägen med i vårbudgeten.
Vad som däremot irriterar oss är att man från regeringen har börjat svaja kring löftet om förstatligandet av järnvägsunderhållet. Infrastrukturministern talade i Sveriges radio om att man endast skulle ”se över möjligheten att ta tillbaka vissa delar” och i tilläggsdirektivet som lagts till utredningen om järnvägens underhåll är det endast mycket svaga formuleringar om att ”återta kontrollen över järnvägsunderhållet”. Ingenting om utförandet och långt från den retorik som användes i valrörelsen.
Det här riskerar att bli en fråga som förhalas och inte leder framåt till en effektivare och järnväg med hög kvalitet. Statliga Infranord varslade före jul 150 järnvägare om uppsägning på grund av arbetsbrist, samtidigt som järnvägen är i ett så skriande behov av utfört arbete.
Regeringen bör agera med självförtroende och med full kraft genomföra den politik som vi är övertygade att man tror på, samma politik som levererades av Stefan Löfven den där blåsiga januaridagen i Sundbyberg. Tiden att handla är nu. Det är nämligen ett stort systemfel inbyggt i svensk järnvägspolitik.
Alexander Lindholm
Ordförande för Seko Stockholm