Svenska Jägareförbundet: Nödvändigt med jakt i vinter
Replik: Svenska vargstammen
I fredags satt jag i en solbelyst sluttning och njöt av att hösten är här. Aika, min älghund, var ute på sök. Även om det inte finns några garantier, varg finns överallt i Värmland, var jag var inte lika orolig för Aikas liv som jag ofta är numera. Just här finns inget känt revir.
När jag kom hem läste jag Dahlerus debattinlägg och konstaterade att naturvårdens representanter fortsätter att vilseleda svenska folket och fullständigt negligera oss som drabbas, trots att vi i Sverige har flest stora rovdjur i Europa!
Dahlerus försöker ge skenet av att det är något konstigt med att Svenska Jägareförbundet ”lobbat” för sårbarhetsanalyser. I själva verket är det vad EU-kommissionen kräver. Problemet för Dahlerus är att beräkningarna visar att det räcker med 100 vargar för att stammen skall vara livskraftig, inte de tusentals som hon och Rovdjursföreningen vill ha.
En vargjakt i vinter är helt nödvändig och den tanken stöds av en stor majoritet av svenska folket, som faktiskt tycker att man skall ta hänsyn till dem som drabbas av vargarna. Dessutom menar ledande genetiker att en rätt utformad jakt skulle vara positiv för vargstammen.
En kvinnlig jaktkamrat, på sin första älgjakt, sköt en liten älgtjur. Aika ligger nöjd och vilar på soffan och ekologiskt närproducerat älgkött hänger på mörning. Sådana dagar ger mig och hundratusentals andra livskvalitet, men detta står nu på spel i vargens fotspår. Dahlerus, som själv inte drabbas, struntar i det.
Gunnar Glöersen