Född här = svensk
Shadi Larsson och Kristin Tran: Territoriet där barnet föds bör vara grund för medborgarskap
I dag firas nationaldagen i Sverige. Många kommuner ordnar en ceremoni för nya svenska medborgare.
Men vilka som inkluderas i nationen Sverige och hur det går till att bli svensk medborgare är inte lika för alla som bor i det här landet.
När utlandsfödda och deras barn får frågan om var de kommer ifrån syftar det ofta på vilket land de är födda och uppvuxna i. Men alla barn som är födda i Sverige får inte automatiskt svenskt medborgarskap. Endast barn med minst en svensk förälder ges medborgarskap i Sverige. Tanken om ett ursprung i ”blodet”, eller rättigheter på grund av blodsband är det som ligger till grund för det svenska medborgarskapet.
Det är dags för en ny definition av medborgarskap som inkluderar alla som föds här.
Ett barn fött i Sverige med utlandsfödda föräldrar och med mörkare hår och hudfärg, annat modersmål än svenska och annan religion än kristen kan beskriva hur det bemöts som icke svenskt av dagens svenska samhälle. Barnet kan uppfatta sig själv som svensk men när det i skolan möter den ”svenska världen” inser hon/han att hon/han där inte uppfattas som svensk utan som invandrare, i bästa fall som Sverige-iranier, Sverige-kurd, Sverige-marockan etc.
Det finns åtminstone två stora problem som gör att en stor grupp invånare i Sverige inte accepteras som tillhörande nationen Sverige. För det första blir barn som är födda här av föräldrar med utländskt medborgarskap inte automatiskt svenska medborgare. För det andra blir människor som har blivit svenska medborgare men inte är ”etniska svenskar” inte fullt accepterade som tillhörande ”nationen”.
Man kan fråga sig om indelningen av människor och jordens yta i ”nationer” över huvud taget är den bästa organiseringen av världen, då den skapar gränser som stänger ute och gör människor av olika nationalitet till främlingar för varandra, och ibland också fiender i krig. Det kan hos makten i en nation ligga ett starkt intresse i att upprätthålla en känsla av nationell gemenskap som förtrycker dem som bor i landet som inte vill inordna sig i denna gemenskap.
Nationella gränser är inte medfödda utan historiskt och politiskt konstruerade. Men de är också verkliga i den utsträckning människor uppfattar sig som ”svenskar”, ”greker”, ”amerikaner” etc. Avgörande är också att de flesta av individens konkreta rättigheter i förhållande till staten är knutna till medborgarskapet.
Bara svenska medborgare har en absolut rätt att bo och arbeta här och bara svenska medborgare har rösträtt i riksdagsvalen.
Alla som är permanent bosatta i Sverige borde ha en möjlighet att delta i den politiska processen. ”Invandrare” från de nordiska länderna och från EU-länder får rösta i de lokala valen direkt när de flyttar till Sverige. Alla andra måste vänta i tre år. Vi tycker att alla invånare borde få rösträtt på lika villkor.
Medborgarskapslagar är uppbyggda enligt någon av två huvudprinciper för medborgarskap vid födelsen: härstamningsprincipen (rättighet på grund av blodsband) eller territorialprincipen (rättighet på grund av födelseorten). Sveriges nuvarande medborgarskapslag är från 2001 och bygger på härstamningsprincipen, det vill säga barnets medborgarskap utgår från föräldrarnas medborgarskap.
Vi anser att rättighet på grund av födelseort är det som ska utgöra grunden för medborgarskap. Detta tillämpas redan i till exempel USA, Storbritannien och Frankrike. Det är dags att vi slutar definiera tillhörighet till nationen som ”blodets rätt” och gör oss av med idén om nationen som grundad i ursprung och
släktskap.
Det är territoriet där barnet föds som borde vara grund för de medborgerliga rättigheterna. Alla barn som föds här ska automatiskt få svenskt medborgarskap om föräldrarna inte aktivt väljer bort det.
Att ge alla barn som föds i Sverige medborgarskap är ett första steg mot att omdefiniera svenskheten och urholka föreställningen om svensken som enbart vit, blond och blåögd. ”Svenskar” kan inte vara något annat än de människor som föds och lever i Sverige just nu.
