Varför privatisera Europas mest effektiva bilprovning?
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2018-03-05 | Publicerad 2009-10-04
Lena Hallengren (S): Stationerna blir färre och priserna kommer att stiga
Det sköljer en privatiseringsvåg över Sverige och nu har turen kommit till bilprovningen. Infrastrukturminister Åsa Torstensson (C) medger själv att priserna kommer att stiga kraftigt, men erfarenheterna från andra länder visar även att antalet underkända fordon ökar. Tunga remissinstanser pekar dessutom på att antalet provstationer utanför storstadsområdena riskerar att minska.
I Bilprovningens senaste kundenkät som kom den 31 augusti, uppgav 94 procent att de var nöjda med sitt besök på provstationen. Sverige har Europas lägsta besiktningsavgifter och Svensk bilprovning erbjuder ett finmaskigt nät av provstationer som garanterar en god tillgänglighet i alla delar av landet.
Innan man privatiserar statlig verksamhet måste man kunna slå fast att det finns förutsättningar att skapa den sunda tävlan om kunderna som driver ner priserna och ökar utbudet. När det gäller bilprovningen finns det dock ett antal förhållanden som gör att man starkt kan ifrågasätta om det finns någon reell möjlighet att skapa en sådan väl fungerande marknad.
Väl fungerande marknader präglas av att det finns en möjlighet att välja bort en produkt du tycker är för dyr eller inte vill ha. Men det gäller inte bilbesiktningen, för den är obligatorisk. Som bilägare kan du inte strunta i att besikta din bil med mindre än att den beläggs med körförbud. Den totala efterfrågan på bilbesiktning är därför helt oberoende av priset.
De internationella erfarenheterna avskräcker. Priserna för att besikta sin bil är 50–100 procent högre i de europeiska länder som valt att avreglera fordonsbesiktningen. I många länder har man dessutom sett en omotiverad ökning av underkännandena sedan marknaden avreglerats, vilket bland annat kan förklaras av att de privata aktörerna har starka ekonomiska drivkrafter att öka antalet ombesiktningar.
Tittar man till exempel på Finland som har privatiserat sin bilprovning, har kostnaden ökat med hela 70 procent (DS 2009:3). Skulle man översätta detta till svenska mått skulle besiktningspriset öka från dagens 300 till 520 kronor. Antalet underkända bilar har stigit från 19 procent till 28 procent. Det är en ökning på 50 procent! Detta skulle kunna förklaras av att de privata aktörerna har starka ekonomiska drivkrafter att öka antalet ombesiktningar.
Kombinerar man obligatorisk besiktning med fåtalskonkurrens blir resultatet per definition kraftigt ökat pris. Detta är något som inte ens Åsa Torstensson själv förnekar. I en intervju med SvD Näringsliv den 23 juli gav hon svaret att det kan säkert gå upp.
Svensk Bilprovning kommer redan från början ha en mycket dominerade ställning på den avreglerade marknaden. Under skydd av monopolet har man kunnat bygga upp ett rikstäckande nät av besiktningsstationer. Det kommer därför vara mycket riskabelt för eventuella konkurrenter att bygga upp en motsvarande infrastruktur. De som har tillräckliga finansiella muskler för att ta upp kampen med bilprovningen är ett antal stora företag, ofta med internationella förgreningar.
Precis som Konkurrensverket skriver i sitt kritiska remissyttrande är risken därmed uppenbar att dagens halvstatliga monopol ersätts med ett privat oligopol där ett litet antal stora aktörer får möjlighet att ensamt styra prisnivå och utbud. En sådan marknadsstruktur är sällan till gagn för kunden, vilket bland annat byggbranschen är ett bra exempel på.
Statskontoret konstaterar i sitt remissyttrande att de största prisökningarna kan förväntas utanför de tätbefolkade områdena. Statskontoret konstaterar även att antalet stationer i dessa områden kan komma att minska och att det är tveksamt att låta obligatoriska verksamheter gentemot privatpersoner påverkas av geografiska faktorer. Även Motormännen utrycker i sitt remissyttrande en rädsla för att stationstätheten kommer att minska.
En nykter analys visar alltså följande: Priserna kommer att stiga kraftigt, tillgängligheten till bilprovningen kommer att minska i glest bebyggda områden och det finns en uppenbar risk att antalet omotiverade underkännanden ökar.
Det saknas uppenbarligen sakliga argument för en avreglering av fordonsbesiktningen. Så varför väljer regeringen – mot allt förnuft – att gå vidare? Det handlar uppenbarligen om att fullfölja en mycket konsekvent linje som har sin närmaste motsvarighet i järnladyn Margaret Thatchers privatiseringskampanj i 1980-talets Storbritannien. Järnvägen och apoteken är ute på marknaden och nu har turen kommit till Europas mest effektiva bilprovning.
Lena Hallengren