Du kommer inte orka uppgiften, Strandhäll
Debattören: Att ansvara för sjukvården är inget deltidsarbete – nu kommer resultaten bli därefter
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2017-07-28
REPLIK. Sjukvården hamnar fortsatt i bakvattnet. På annat sätt kan man inte tolka den regeringsombildning som Stefan Löfven genomförde under torsdagen. Så har det i och för sig varit ända sedan Löfven först bildade regering, och anförtrodde de svåra, komplicerade och brådskande sjukvårdsfrågorna till Gabriel Wikström som då var helt oprövad inom området.
Dessförinnan hade sjukvårdsfrågorna i såväl socialdemokratiska som borgerliga regeringar skötts av veteraner och tungviktare. Stefan Löfven inte bara gav dem till ett oprövat kort, han kombinerade dessutom hälso- och sjukvården med idrottsfrågorna, som tidigare legat hos kulturministern.
Men nu blir det alltså ännu värre. Dagens rockad innebär att Annika Strandhäll inte bara övertar sjukvård, folkhälsa och idrott från Gabriel Wikström, utan dessutom behåller ansvaret för alla socialförsäkringsfrågor. Inklusive hela Sveriges pensionssystem.
Strandhäll är en duglig person, men vem som helst borde kunna se att hennes skrivbord nu har blivit så belamrat att det är tveksamt om bordsskivan håller. Något vet jag om socialministrars tillvaro, efter mina år som presschef hos Göran Hägglund.
Sjukvården bedrivs inte av staten, utan av landstingen. Socialministern behöver därför ägna mycket tid åt att resa runt i landet och diskutera eller förhandla med landstingspolitiker, med kommunernas och landstingens arbetsgivarorganisation SKL och att hålla kontakt med sjukvårdens alla fackförbund, arbetsgivare och patientorganisationer.
Dessutom tar dragningarna på själva departementet massor av tid, dels i form av möten men också därför att varje möte kräver inläsning och andra förberedelser.
Detta har för de flesta sjukvårdsministrar varit ett heltidsarbete. Men Strandhäll har nu fått Stefan Löfvens uppdrag att göra allt detta samtidigt som hon rattar sjukförsäkringen, föräldraförsäkringen och pensionssystemet – tre områden som omges av en djungel av regler och där hundratals miljarder kronor hanteras.
Även detta har i moderna regeringar varit ett heltidsarbete. Därutöver ska hon vara idrottsminister och sköta alla kontakter med den både mäktiga och krävande idrottsrörelsen och, får man anta, representera landet vid internationella idrottstävlingar utomlands.
Dessutom: ju fler områden en minister råder över desto mer kontakter krävs det med riksdagen. Dels i form av möten med riksdagens olika utskott (Strandhäll måste nu hantera tre sådana) men också med att infinna sig i kammaren för utfrågningar, debatter och annat som hör till ministerlivet.
När Strandhälls kalender ska sättas ihop så är därför en sak helt klar: detta kommer inte att fungera. Hon kan sköta några av dessa saker ordentligt, eller samtliga halvdant. Men hon kan inte sköta samtliga ordentligt. Det kan ingen.
Socialförsäkringarna måste helt enkelt hanteras, där kan saker inte skjutas upp. Därför är det troligt att sjukvården kommer att få stå tillbaka, för där handlar arbetet mycket mer om att tänka kreativt och nytt. Och det lär Strandhäll med stab varken få tid eller energi till.
Samtidigt är behoven skriande. Vården dras med stora tillgänglighetsproblem, köerna växer och många av landstingen är svaga såväl ekonomiskt som administrativt. Inget av detta kan lösas med en säck pengar eller en stopplag. Sjukvården är den kanske mest komplicerade delen i Sveriges offentliga sektor, att vara högst ansvarig för den är inte ett deltidsarbete. Men i Stefan Löfvens regering är det just vad de har blivit. Och resultatet kommer att bli därefter.
Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.