Lööf gör C till Löfvens lydigaste stödparti
Tomas Tobé: Jag är förvånad – och djupt besviken
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2021-06-20
DEBATT. Måndagens omröstning om en misstroendeförklaring mot statsministern blir skarpt läge för Centerpartiet. Kommer de fortsätta utgöra ett stödparti till Stefan Löfven?
Hittills har Annie Lööfs besked definitivt talat i den riktningen. Det är en händelseutveckling få hade sett framför sig om vi backar bandet ett antal år.
Valet 2006 innebar ett historiskt politiskt skifte i Sverige. 12 år av socialdemokratiskt maktinnehav var till ända och en borgerlig regering i form av Alliansen kunde tillträda.
För egen del valdes jag in i riksdagen vid denna tid, precis som Annie Lööf. Vi tillhörde en ny generation borgerlighet som på allvar, från höger, ville utmana Socialdemokraterna som statsbärande för att möjliggöra ett mer frihetligt Sverige.
Lööf lärde jag känna som en liberal reformkraft, som förstod att det behövs en samlad borgerlighet. Därför är jag uppriktigt förvånad – till och med djupt besviken – över de besked Lööf ger i dag som partiledare, om Centerpartiet som ett konstant stödparti till Socialdemokraterna. Vad hände egentligen?
Självklart har det svenska politiska landskapet förändrats sedan 2006 – och den stora skillnaden är naturligtvis Sverigedemokraternas inträde i riksdagen och deras kraftigt ökade väljarstöd därefter.
Det är fullt rimligt att dra olika slutsatser om hur den här ”nya” politiska kartan ska hanteras och vilket förhållningssätt man bör ha till Sverigedemokraterna.
Sverige behöver dock ett maktskifte och en regering som tar tag i samhällsproblemen, därför är det också rimligt att partier som vill åstadkomma detta skapar förutsättningar för just det.
Det är aldrig helt oproblematiskt att förhandla mellan olika partier. Det finns alltid frågor där åsikterna går isär. Det gäller bland annat Moderaterna och Sverigedemokraterna på en rad områden.
Det är däremot orimligt att som Annie Lööf bygga sitt partis hela existens på motstånd till ett annat politiskt parti, som dessutom är demokratiskt framröstat av svenska folket.
Lika orimligt är talet om Centerpartiet som en liberal självständig kraft i mitten av svensk politik.
Budskapet om samarbete i mitten upprepades också i veckan, men faktum är att Annie Lööfs huvudscenarion vad gäller regeringsbildningen är en S-ledd regering.
Det pliktskyldiga argumentet om att socialdemokrater och moderater borde göra upp innebär i praktiken en socialdemokratisk statsminister. Sannolikheten att Socialdemokraterna accepterar något annat är lika med noll. Utifrån detta är Lööfs målbild att göra Moderaterna – och sig själva – till stödpartier åt Socialdemokraterna.
Lööfs andra besked, ett konsekvent nej till en borgerlig regering, som av allt att döma behöver stöd av SD för att tillträda, medför också att Centern är beredda att fortsätta utgöra stödparti åt en S-ledd regering, eller ingå i den samma.
Som därtill på ett eller annat sätt kommer inbegripa Vänsterpartiet.
Framåt innebär det att Centerpartiet under Annie Lööf kommer verka för att stötta Socialdemokraterna i regeringsställning, oavsett valresultat.
Två delar är slående: För det första verkar det inte spela någon roll för Annie Lööf hur svenska väljare röstar i nästa val. Hon kommer agera för att hålla Moderaterna borta från Rosenbad.
För det andra är det obegripligt att ett tidigare alliansparti vill bevara dagens politiska ledarskap över Sverige. Arbetslösheten, brottsligheten, den misslyckade integrationen, klimat- och energipolitiken och alla planerade skattehöjningar borde vara skäl nog till att byta ut Löfven.
Annie Lööf genomför nu en u-sväng, från den modiga resa företrädaren Maud Olofsson bedrev när hon förde Centern till att bli en stabil del av borgerligheten, och cementerar i stället Centerpartiet till vänster i svensk politik som lydigt stödparti åt Socialdemokraterna.
På måndag finns möjligheten att vända detta igen, och sluta verka för att ge Socialdemokraterna monopol på regeringsmakten. Tyvärr verkar Annie Lööf inte ta den chansen.
Tomas Tobé, Europaparlamentariker (M)
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.