”Synliggör samerna”
Victoria G Harnesk: Politikerna nonchalerar minoriteters rättigheter
Allt kommer inte att diskuteras i valrörelsen. Inget riksdagsparti tjänar röster på samerna.
Därför har de aldrig varit någon valfråga. Tvärtom tror sig politiker tappa partistöd i Norrland om de lyfter saken.
Röstfisket som osynliggör samer är ett demokratiskt problem. Till och med svensk media backar undan. Om Janne Josefsson skulle göra ett liknande reportage som det om invandrarna vid förra valrörelsen, fast i samiska områden, skulle programmet bli identiskt. Internationell press däremot gnuggar sina händer när Sverige inte lever upp till konventioner för mänskliga rättigheter.
Från samiskt håll är det lika tyst. Taktiken är att inte väcka den björn som sover. Man är rädd för att en debatt kan få motsatt effekt. Scenariot är att partierna målas in i ett hörn där de tvingas ta ställning mot renskötande samer. Den analysen gör även samevänliga politiker.
Jag träffar mycket mediafolk i mitt arbete som samisk föreläsare och artist. Många vittnar om att frågan är svår. En reporter i Härjedalen säger sig vara rädd för att handla på bygdens Ica om han skriver samevänligt. Att Sápmi (Sameland) ligger långt från Stockholms stora nyhetsredaktioner och TV:s morgonsoffor är en annan förklaring. En framgångsrik kvällspressjournalist kallar frågan för osexig och tror att man gör samerna en otjänst genom att skriva om dem. Någon säger att det inte passar annonsörerna.
Quick Responses undersökning från 2003 visar att bilden av samer i media är stereotyp. Samer syns sällan i nyhetsinslag. När de gör det skildras de ur två perspektiv – vinkande med en yllevante eller i konfliktsituationer där större fokus läggs på konflikten än på varför den uppstått.
När samer misstänks för brott kan man utläsa att det är just en same. Anders Lange, professor i etnologi vid Stockholms universitet säger att stereotyper är helt avgörande för diskriminering av minoritetsgrupper.
Nonchalansen från politiker och media bekräftar att samer är en oviktig grupp och öppnar dörrarna för skrämselpropaganda. Kd-riksdagsmannen Erling Wällivara påstod nyligen oemotsagd att en ratificering av ILO 169 (FN-konvention som erkänner ursprungsfolkens fulla sociala, kulturella och religiösa rätt) kan leda till inbördeskrig. Att en ledamot i försvarsutskottet uttalar att Sverige är i ett läge när man inte kan leva upp till en FN-konvention om mänskliga rättigheter utan att riskera inbördeskrig är allvarligt.
Samernas situation ur minoritetsperspektiv är unik. Samer är i minoritet i alla kommuner i hela landet. Den prisbelönte statsvetaren Robert Dahl har har kommit fram till att den som någon gång har möjlighet att få politisk makt, står ut med att vara i minoritet under en tid. Har man inte den möjligheten förlorar demokratin sin legitimitet.
De som har makten måste ta ansvar för minoriteter! Inflytande kan skapas på olika sätt. Inte minst när det gäller ekonomi för att föra sin egen talan. En jämförelse med samernas motpart i markprocesserna visar upp ett ofantligt gap. Lantbrukarnas riksförbund, LRF, hade 2004 en stab på 2 215 personer och omsatte två miljarder kronor. Samernas riksförbund, SSR, disponerade fem anställda och fyra miljoner kronor. Ekonomiska resurser avspeglar sig inte bara i domstolsprocesser utan självklart också vid opinionsbildning.
Valrörelsens dagordning sätts inte slumpmässigt. Vid det senaste valet arbetade jag med valkampanjen på Socialdemokraternas partihögkvarter i Stockholm. De omsätter ett vanligt år 125 miljoner på 70 anställda. Väljarna betraktas statistiskt. Noggranna analyser visar vart rösterna finns och hur de ska vinnas. Pr-byråer anlitas, kampanjbilder skärskådas och budskap formuleras. Ingen kraft ödslas där det inte betalar sig.
Nej, det är inte konstigt att det går tungt att driva samiska frågor. De ger varken röster eller löpsedlar. Inte ens samerna själva tror sig vinna på debatten.
