Var finns jobben?
300 000 arbetslösa.
Minst.
Och bakom varje siffra finns en människa med drömmar – om framtiden, om arbete, om familj, om ett bättre liv.
Varsågod, här är några av de människor som döljer sig i statistiken.
Arbetsgivarna vill helst ha svenskar
"Jag är en tjej på 37 år. Flyttade till Sverige för 9 år sedan. Talar svenska, lettiska, ryska och lite engelska. Har precis börjat läsa spanska. Har läst ekonomi i 6 år på högskolan i Lettland och utbildningen har jämförts med svensk högskoleutbildning i ekonomi.
Jag har kompletterat mina betyg med fullständiga svenska gymnasiebetyg. Har läst data, administration osv.
För att få jobb gick jag även på läkarsekreterarutbildning. Jag har arbetat som läkarsekreterare i tre år och har plats nu fram till årsskiftet. Eftersom inga lediga tjänster finns ute nu kan det bli så att jag får gå.
Under dessa nio år har jag sökt otaliga jobb men har bara varit på ett fåtal intervjuer. Och alla de gånger jag varit på intervjuer får jag samma känsla – det är ett problem för arbetsgivaren att jag inte är svensk."
Gita M.
Snart orkar jag inte längre
"Jag går för närvarande på praktik till den sista januari 2006, ordnad av arbetsförmedlingen. Jag har 12 300 kr i bruttolön, som a-kassa. Inte mycket att hurra för!
Jag hade jobb tidigare, men min fru blev sjuk i leukemi i december 2002. Jag var med henne på sjukhus hela året 2003. Jag var först sjukskriven 4 månader, men sedan fick jag hjälp av facket, så att företaget sa upp mig på grund av arbetsbrist! Jag kunde omöjligt jobba, när min fru fick en så allvarlig sjukdom. Hon dog i december 2003. Vi hade varit gifta i 17 år.
Jag har dessutom två barn att ta hand om. En stor tragedi och sorg, både för mig, och mina barn. Att mista sin mamma så tidigt, är fruktansvärt, det går inte att beskriva i ord. Min liv har slagits i spillror, och ekonomin är en katastrof. När man är snart 50 år, är det ingen som vill ha en på arbetsmarknaden.
Jag har nu sökt över 100 jobb, en del arbetsgivare hör inte ens av sig till mig. Vad ska man göra? En som snart inte orkar längre!"
Stefan
Livet känns pest
"Jag är arbetslös efter ett års föräldraledighet. Jag är 25 år, nybliven mamma, utbildad socionom och sitter nu med min a-kassa. Livet känns pest.
Jag har sökt arbete sedan januari–februari i år men utan napp. Jag kom så långt som till en intervju men det jobbet fick jag ju inte för att jag har barn. Det hjälpte inte att jag lever ihop med barnets far, förskoleplatsen är ordnad och att jag har nätverk runtomkring mig som kan ställa upp vid eventuella sjukdomar. Jag fick ändå inte jobbet hur jag än intygade min fulla närvaro på arbetsplatsen.
Jag har haft extrajobb efter skolan sedan jag var 16 år. På lov och helger har jag slitit som ett djur för att göra det lite lättare för mig när man väl ska ut i ”vuxenlivet” och det verkliga arbetslivet. Lite försprång tänkte man, då har man lite arbetslivserfarenhet som man kan referera till.
Men, det visade sig vara lönlöst eftersom det nu är andra premisser man blir anställd på.
Så här sitter jag, med mina 140 högskolepoäng och ungefär 200 000 kronor i studieskulder till ingen nytta."
Arbetslös socionom med barn
Stoppad av AF:s idiotiska regler
"Jag har gått arbetslös i över två år, och sökt över tvåhundra jobb och praktikplatser i hela Sverige, mest i min hemstad Avesta. De vanligaste svaren man har fått är att man saknar erfarenhet, körkort, utbildning, med mera. Då tänker man att man kanske kan få lite hjälp av arbetsförmedlingen, men där var det stopp. Jag blir placerad i något som kallas ”kod 91”, och är TVUNGEN att enbart söka praktik inom vård, omsorg, skola och parkförvaltningar. Min kompetens räcker inte till när det gäller de tre första alternativen, och parkförvaltningen har ingen plats åt mig.
Men för ett tag sen fick jag ett genombrott när den lokala campingen ville ha mig, dessvärre är campingen privatägd. Det betyder att jag inte får praktisera där på grund av arbetsförmedlingens förvirrade regler.
Chefen på campingen vill verkligen ha mig, men nu får jag säga till honom att jag inte FÅR för arbetsförmedlingens genomidiotiska regler.
Vad vill egentligen Ams? Ska jag bara gå hemma med några få kronor varje månad? Att äta och betala räkningar är inte gratis vet ni. Varför kallar sig arbetsfömedlingen sig för just ”arbetsförmedlingen” när de enbart verkar vilja sätta käppar i hjulen för folk?"
Arg och besviken i Avesta
Söker tre jobb om dagen
"Jag har varit arbetslös i snart 2 år. Jag har sökt arbete som ekonomi- och löneassistent efter en utbildning på 10 månader och en månads praktik, med bra betyg. Har också erfarenhet från administration av små företag.
Jag har skickat minst tre ansökningar varje dag.
Jag är inskriven i alla bemanningsföretag som finns.
Det är frustrerande att varje dag öppna mejlen och se ännu ett ”Nej tack, och lycka till i ditt arbetssökande..."
Silvia
Vi arbetslösa lata? Vilket skitsnack!
"Jag har varit arbetslös i 7 år och söker cirka 20 jobb i månaden så jag förstår inte riktigt diskussionen om att vi arbetslösa ska vara lata och inte vilja arbeta. Okej, det finns säkert en minoritet som inte vill ha ett arbete men majoriteten av oss vill inget hellre än att ha ett arbete. Allt annat är skitsnack."
Lena Tidblad