Vår nordiska modell för idrotten utmanas av EU
Svenska, danska och finska idrottsorganisationer: Stå upp för vår idrottstradition, EU-parlamentariker
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2024-05-13
DEBATT. Den 9 juni är det val till Europaparlamentet och tillsammans har våra tre nordiska länder 51 platser. Dessa 51 folkvalda kommer att ha möjlighet och ansvar att skydda och främja idrotten i en tid då vi kanske till och med behöver idrotten mer än tidigare.
När nästa Europaparlament debatterar finansieringsprogram och EU:s politik om till exempel den gröna omställningen bör det kunna inkludera idrotten.
Idrott är och bör i första hand betraktas som en nationell angelägenhet, som avgörs i varje medlemsstat. Sedan 2009 är idrotten inskriven i Lissabonfördraget, där idrottens särskilda karaktär, dess strukturer som bygger på frivilligarbete och dess sociala och fostrande funktion erkänns.
Vid sidan av idrottspolitiken påverkas den nordiska idrottsrörelsen på olika sätt av EU:s beslutsfattande, eftersom en stor del av vår respektive lagstiftning inom någon sektor påverkas direkt av EU.
Idrottsrörelsen har en unik roll i de nordiska samhällena, baserad på frivilligt engagemang i en demokratisk struktur av förbund och föreningar.
Vi har de högsta siffrorna för deltagande i idrott och Norden är den mest fysiskt aktiva befolkningen i EU, samtidigt som vi i likhet med andra europeiska länder kämpar med allt för stort stillasittande.
Det nordiska sättet att organisera idrott är ett utmärkt exempel på den europeiska idrottsmodellen, som är unik i sin struktur och filosofi och som bygger på principerna om solidaritet, medborgerligt engagemang och frivilligarbete.
Modellen, där varje idrott styrs i en demokratisk struktur av ett förbund, säkerställer att samma regler gäller för alla idrottare och tävlingar, och att idrottsliga framgångar bygger på meriter och integritet.
Erkännandet, skyddet och stärkandet av denna modell genom EU:s politik är en fråga om att bevara vår idrottstradition och även att upprätthålla ett system som på ett betydande sätt bidrar till ett starkt samhälle.
Bara i Sverige, Danmark och Finland engagerar idrotten knappt två miljoner ideella ledare.
Under den senaste tiden har modellen utmanats på ett sätt som kräver samarbete mellan idrottsrörelsen och beslutsfattare för att skydda och stärka den för framtiden.
Frågan aktualiserades genom tre beslut från EU-domstolen i december 2023, bland annat det uppmärksammade så kallade Superliga-målet. I besluten ifrågasätts idrottsorganisationernas möjligheter att bestämma över sin verksamhet.
Domstolens beslut har inlett en debatt om var gränserna går mellan idrottsrörelsens självständighet och principerna för den europeiska fria marknaden. Varje steg som tas för att avveckla den europeiska idrottsmodellen bör betraktas som mycket allvarligt.
Social hållbarhet är djupt inbäddad i den nordiska idrottsrörelsens DNA. Idrottsorganisationer ger stora bidrag till samhället när det gäller till exempel folkhälsa, demokrati, inkludering och resiliens.
När det gäller miljömässig hållbarhet vill vi ligga i framkant. Idrottsanläggningar ska utformas, byggas och underhållas på ett så hållbart sätt som möjligt.
Därför bör idrott och idrottsanläggningar inkluderas i reformprogram och EU-medel för att påskynda den gröna omställningen.
Detta skulle i hög grad stödja arbetet med att hjälpa idrotten att bli mer hållbar i de nordiska länderna, samt främja byggandet och renoveringen av idrottsanläggningar och idrottsmiljöer, vilket möjliggör aktiviteter som har ett stort värde för våra samhällen.
Anna Iwarsson, ordförande Riksidrottsförbundet
Hans Natorp, ordförande Danmarks Idrottsförbund och Olympiska Kommitté
Jan Vapaavuori, ordförande Finlands Olympiska Kommitté
Häng med i debatten och kommentera artikeln – gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.