Skatt på bredband – nej tack!
Pär Ström: Varför ska den stora mängd människor som inte fildelar betala två gånger?
Plötsligt har våra politiker fått korn på ytterligare ett sätt att bredda skattebasen – införande av skatt på bredband. Ju mer man använder internet, desto mer ska man betala, är det tänkt.
Syftet är att hålla upphovsrättsindustrin under armarna – den industri som under många år vägrat följa med sin tid och envist sagt nej till digital försäljning och därmed bäddat för fildelningens explosiva utveckling.
Nej tack!
För det första är det massor man gör på internet som inte berör upphovsrättsskyddat material.
Laddar ned fri musik och fria dataspel till exempel. Internet-tv är en annan bredbandskrävande tillämpning som förmodligen kommer att explodera. Varför ska den stora grupp människor som INTE fildelar betala sin musik två gånger?
För det andra undrar man hur pengarna ska kunna portioneras ut rättvist. Hur ska exempelvis fördelningen ske mellan musik, film och dataspel? Det har antytts att det går att ”registrera” sådant. Det är en förskönande omskrivning för ett gigantiskt övervakningssystem som håller koll på allt vi gör på nätet. Nej tack!
Musikindustrin står inför en väldig strukturomvandling som har orsakats av internet. En del bedömare menar att skivbolagen kanske inte ens behövs i den digitala tidsåldern, där artisterna faktiskt kan sälja sin musik direkt till konsumenterna. Ska vi då bygga upp ett jättesystem med statliga subventioner, på medborgarnas bekostnad, för att hjälpa en konservativ bransch att bibehålla status quo? Nej tack!
Filmbranschen är lite annorlunda, eftersom filmbolagen knappast är ett överhoppningsbart led. Men med press på sig kanske de kan reformera sin distributionsform och affärsmodell, och därmed klara omställningen till internetåldern.
När VHS-bandspelare en gång i tiden lanserades drabbades filmbranschen av nästan samma panik som i dag – men sedan visade det sig att det nya mediet öppnade en ny marknad och faktiskt ökade lönsamheten.