Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Tobias, Tim

Att peka ut förorten ökar bara splittringen

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2015-07-03

V: Klassklyftor finns överallt – lösningen är ökad jämlikhet

DEBATT. Konsekvent motstånd mot reaktionära förslag måste minska klyftor mellan människor i samhället. Vi vänsterpartister är kristna, muslimer, judar och ateister som varje dag arbetar tillsammans för ett rättvist samhälle. Vi är en del av ortens vardag och agerar när skolor ska läggas ner, när kommunala bostäder säljs ut och när ungdomsgårdar stängs. Vi nattvandrar och är med när orten samlas för marknad, fest eller fotbollscup. Det är i klassklyftor och splittring som reaktionära fundamentalistiska och rasistiska rörelser finner näring att gro och frodas. Att peka ut förorten och en enskild religion ökar den splittringen.

Reaktionärt förtryck kommer i olika skepnader. Ibland kommer det med fascistiska stöveltramp, andra gånger insvept i sträng religion. Oavsett när och var bekämpar Vänsterpartiet alltid bakåtsträvande och förtryck. Ingen ska tvingas begränsa sitt liv eller sin klädsel mot sin vilja. Vi står upp för både kvinnan som tvingas täcka sin kropp och för kvinnan som får slöjan avdragen.

Däremot är vi inte är beredda att genom generaliseringar och ryktesspridning låtsas som att kvinnoförtryck, homofobi och fundamentalism är förbehållet en enskild religion eller endast finns i förorten. Om man vill lösa verkliga problem, är lättvindiga påståenden som antyder att reaktionära och patriarkala beteenden uteslutande är "importerade", en del av problemet – inte en del av lösningen.

Som feminister vet vi att kvinnoförtryck och homofobi finns överallt i världen, i alla samhällsklasser och sammanhang, men att det tar sig olika uttryck. Historiskt har vi sett att det bara finns ett enda motmedel: Ökad jämlikhet och rättvisa.

Vänsterpartiets politiska projekt handlar om just det. Vi vill skapa ett rättvist och jämlikt samhälle där alla ges samma möjligheter och förutsättningar. Ett samhälle med gemensamma lösningar på det som högern vill låta vara den enskildas tragedi.  Därför står vi i främsta ledet i kampen för rätten till trygghet, bostad, utbildning och arbete.

Vår kamp är konkret. Flickor och kvinnors frihet är beroende av tillgång till bra och jämlik utbildning, välfungerande barn- och äldreomsorg, möjlighet att få jobb och försörja sig själv utan att vara beroende av en man. Den är beroende av möjligheten att få en bostad så att man kan lämna en dålig relation eller påbörja ett vuxenliv utanför familjens gränser. Och den är beroende av ett starkt skyddsnät: Elevhälsa, ungdomsmottagningar, tjej- och kvinnojourer och en bra socialtjänst. Detta vet vi eftersom det är just så vi historiskt tagit viktiga steg för jämställdhet i Sverige.

Sverige är ett klassamhälle. Sedan nittiotalets kris har arbetarrörelsens försök att minska skillnaden mellan fattig och rik – man och kvinna – tryckts tillbaka. De senaste åtta åren har borgerligheten systematiskt fört resurser från fattiga bruks- och förorter till välbeställda villaområdena.

Borgerlighetens överordnade mål har varit att sänka privata sugrör i våra offentliga kassor. Det har lett till ökad segregation och gynnande av reaktionära krafter genom privata förskolor och skolor, ojämlik hälsa genom överetablering av vårdcentraler i rika, friska områden och nedmontering av offentlig service i fattigare områden som förort och glesbygd. Det är knappast förvånande att ökade klyftor, utbredd arbetslöshet och fattigdom ger utrymme för såväl kriminella som reaktionära krafter att verka.

Just därför är det magstarkt att se högerdebattörer anklaga vänstern för att svika förorten. För samtidigt som högern bäddat för reaktionära rörelser genom att öka segregation och fattigdom, så har de – då som nu – motsatt sig framsteg som bidrar till jämlikhet och kvinnors frigörelse. Det är – om något – ett svek. Vänsterdebattörer som anammar detta resonemang underkänner politikens förmåga att skapa samhällsförändring genom generell välfärd och jämlikhet.

Christina Höj Larsen

Aron Etzler

Rossana Dinamarca