Koppla inte ihop demokratin med liberalismen
Olof Ruin: Därför ser jag en fara i begreppet ”liberal demokrati”
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2021-03-19
DEBATT. Den offentliga debatten om demokrati och liberalism har intensifierats under de gångna månaderna. Dessa två politiska företeelser – dessa två olika begrepp – kopplas därtill samman när man talar om ”liberal demokrati”.
Jag ogillar denna sammankoppling och vill även varna för den.
Demokrati som typ av styrelseform har naturligtvis alltid varit föremål för debatt. Att den fått ny näring denna vår bottnar i olika omständigheter.
I USA försökte Trump-anhängare, som länge i olika former undergrävt tilltron till denna styrelseform, till och med ockupera kongressen i Washington i början av januari.
I Europa har Polen och Ungern tagit ytterligare steg i antidemokratisk riktning.
I Sverige har Sverigedemokraterna fortsatt med sina högerpopulistiska utspel, senast åskådliggjort med dess partisekreterares angrepp mot muslimsk tro. Partiet har också avsöndrat det nya partiet ”Alternativ för Sverige” som närmar sig grupperingar som ”Nordiska motståndsrörelsen” och de senaste veckorna spritt flygblad i våra brevlådor.
Liberalism som ideologi har likaledes alltid varit föremål för diskussion. Att den aktualiserats just nu beror framförallt på att det parti som kallar sig Liberalerna håller på att omorientera sig politiskt.
För egen del har jag för övrigt aldrig förstått varför det gamla Folkpartiet överhuvud bytte namn. Det gamla hade inte bara en mer folklig prägel utan speglade även den ursprungliga mångfalden i partiets medlemskår, som bestod både av välutbildade stadsbor och frikyrkliga ofta koncentrerade till landsbygd.
Tillkomsten av Kristdemokraterna, som tyvärr innebar en ytterligare fragmentering av vårt parlamentariska system, sög naturligtvis upp många folkpartikristna. Nu överväger Liberalerna att bilda regering tillsammans med dessa Kristdemokrater och Moderaterna med förutsatt stöd av Sverigedemokraterna.
Det är inte överraskande att den ideologi som detta omdöpta partis namn associeras med nu blir föremål för debatt.
Med demokrati som begrepp brukar man avse en styrelse grundad på allmän och lika rösträtt. Denna styrelse kan samtidigt utformas på olika sätt. Den kan vara grundad på sedvanerätt eller skriftliga grundlagar och dessa kan i sin tur vara allmänt formulerade eller i detalj reglerande.
Den kan vidare vara enbart representativt uppbyggd eller också inrymma drag av direkt demokrati, ha olika typer av regeringar och legislaturer och valsätt, ha eller inte ha rättslig prövning av politiska beslut osv.
Självfallet förutsätter denna typ av styrelse även fri opinionsbildning och i detta avseende närmar sig demokrati som styrelseform liberalism som ideologi.
Med liberalism som begrepp brukar man – enkelt uttryckt – betona värdet av frihet. Detta värde kan samtidigt tillämpas i olika dimensioner och kan gälla enskilda, sammanslutningar och hela samhällen.
Man talar med utgångspunkt i denna ideologi om alla medborgares fri- och rättigheter, om press- och religionsfrihet, om fri marknad och företagsamhet liksom om hela samhällets organisering och gör därvidlag i nuläget ofta en skillnad – här börjar det brännas – mellan socialliberalism och nyliberalism.
Den sammankoppling mellan dessa två begrepp som uttrycket ”liberal demokrati” markerar har inte minst på senare tid hörts inom kretsar knutna till Timbro. Jag tänker särskilt på skribenter som Adam Danieli och Anders Johansson Heinö. Den senare sa sig i en ledarartikel i Dagens Nyheter nyligen vara uttryckligen tillfredsställd över att ”liberal” under detta sekel kommit att knytas ihop med begreppet demokrati.
Under 1900-talet hade vi bara haft ”en vanlig demokrati” men genom detta prefixtillägg påstås det ha blivit möjligt att också diskutera känsliga frågor som abort, public service och friskolor.
Struntprat, självfallet fördes det också diskussioner om känsliga frågor under decennierna efter att demokrati i början på 1920-talet fullt ut blivit etablerad som styrelseform i Sverige. Då liksom nu kunde man offentlig ogilla eller gilla det som diskuterades.
Min slutsats blir att upprepa det som Herbert Tingsten en gång sa och som Johansson-Heinö uppmärksammar.
Man bör betrakta demokrati som en form av överideologi som kan inrymma många andra ideologier. Den ska däremot lika lite kopplas samman med liberalism som med konservatism eller socialism – och ännu mindre något som vetter mot nationalism. Man ska inte ge dagens populistiska strömningar någon förevändning för att börja tala om ”nationell demokrati”.
Olof Ruin, emeritus professor i statskunskap vid Stockholms universiytet
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.