”Sätt stopp för galenskapen”
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-12-01
Här är Michael Moores öppna brev till USA:s president Barack Obama
Käre president Obama,
Vill du verkligen vara den nya "krigspresidenten"? Om du åker till West Point i morgon kväll [läs: tisdagskvällen amerikansk tid] och meddelar att du ökar snarare än minskar truppstyrkan i Afghanistan – då är du den nya krigspresidenten. Så enkelt är det. Och i så fall kommer du göra det sämsta tänkbara – att förstöra förhoppningarna som miljoner människor har satt till dig. I morgon kväll, genom bara ett tal, kan du förvandla otaliga unga människor – ryggraden i din valkampanj – till desillusionerade cyniker. Du kommer lära dem att det de alltid har fått höra är sant, nämligen att alla politiker är likadana. Jag kan helt enkelt inte tro att du kommer göra det de säger att du ska göra. Snälla säg att det inte är sant.
Det är inte ditt jobb att handla som generalerna vill. Vi har en medborgarstyrd regering. Vi säger åt försvarsgrenscheferna vad de ska göra och inte tvärt om. Det är det general Washington insisterade på. Och det är vad president Truman sade åt general MacArthur när MacArthur ville invadera Kina. "Du är avskedad!", sade Truman, och så var det med den saken. Och du skulle ha sparkat general McChrystal när han gick till pressen för att föregå dig och sade åt dem vad DU måste göra. Låt mig gå rakt på sak: Vi älskar våra barn i armén, men vi hatar ta mig f-n dessa generaler, från Westmoreland i Vietnam till, ja till och med Colin Powel för att han ljög för FN med sina påhittade bilder av massförstörelsevapen (sedan dess har han sökt försoning).
Så nu känner du dig inträngd i ett hörn. För 30 år sedan förra torsdagen (Thanksgiving) fick Sovjetunionens generaler en häftig idé – "Låt oss invardera Afghanistan!" Nåväl, det visade sig bli den slutgiltiga spiken i Sovjetkistan.
Det finns en anledning till att Afghanistan inte kallas för "Trädgårdsstaten" (även om de antagligen borde göra det, med tanke på hur den korrupte president Karzai, som vi stödjer, har sin bror i heroinbranschen med vallmoodlingar).
Afghanistans öknamn är "Imperiernas kyrkogård." Om du inte tror mig, ring britterna. Jag skulle säga åt dig att ringa Genghis Khan också, men jag har tappat bort hans nummer. Men jag har Gorbatjovs. Det är + 41 22 789 1662. Jag är säker på att han skulle kunna läsa lusen av dig om den historiska tabbe som du håller på att göra.
Med vår ekonomiska kollaps i full fart och med våra dyrbara unga män och kvinnor som offras på högmodets och girighetens altare, kommer den den mäktiga civilisation som vi kallar Amerika kastas med full fart in i glömskans rike – om du blir "krigspresidenten". Imperier tror aldrig att slutet närmar sig förrän slutet är där. Imperier tror att ännu mer ondska kan tvinga hedningarna att hålla sig på mattan – men det fungerar aldrig. Det brukar sluta med att hedningarna sliter dem i stycken.
Välj med omsorg, president Obama. Du av alla människor vet att det inte måste vara så här. Du har fortfarande några timmar kvar att lyssna på ditt hjärta och ditt förnuft. Du vet att det inte kan komma något gott ur att skicka fler trupper halvvägs runt jorden till en plats som varken du eller de förstår er på, för att uppnå ett mål som varken du eller de förstår sig på, i ett land som inte vill ha oss där. Man känner det i ryggmärgen.
Jag vet, att du vet, att det finns MINDRE än hundra al-Qaida-krigare kvar i Afghanistan! Hundra tusen soldater försöker krossa hundra killar som bor i grottor? Menar du allvar? Har du druckit av Bushs saft? Jag vägrar tro det.
Ditt potentiella beslut att utvidga kriget (samtidigt som du säger att du gör det för att "avsluta kriget") kommer bli ditt arv mer än något annat som du sagt eller gjort under ditt första år som president. Om du kastar ännu ett köttben åt republikanerna kan koalitionen av hoppfulla och hopplösa försvinna – och landet hamnar i händerna på hatarna, innan du hinner skrika "tepåse!"
Välj med omsorg, herr president. Dina anhängare från storföretagen kommer att överge dig så fort det står klart att du är en en-periodspresident och att landet snart kommer återgå till de vanliga idioterna som gör som de blir åtsagda. Det skulle kunna hända på onsdag morgon.
Vi folket älskar dig fortfarande. Vi folket har fortfarande en strimma hopp. Men vi folket klarar inte mer. Vi klarar inte av att du ger vika, om och om igen, efter att vi valde dig med en stor marginal med flera miljoner för att få in dig och få jobbet gjort. Vilken del av ordet "jordskredsseger" förstår du inte?
Bli inte vilseledd att tro att det gör någon skillnad att skicka fler trupper till Afghanistan, eller att det skulle ge dig mer respekt från dina belackare. De kommer inte att ge sig förrän det här landet slits itu och den absolut sista dollarn är utsugen ur de fattiga och snart ännu fattigare. Du skulle kunna skicka dit en miljon soldater, men den galna högern skulle ändå inte vara nöjd. Du skulle fortfarande vara ett offer för deras oförtröttliga gift från hatradion och från hat-tv:n, eftersom vad du än gör kan du inte ändra på det som gör dem så förbannade.
Det var inte dina belackare som valde dig och de kan inte vinnas över genom att lämna oss andra i sticket.
President Obama, det är dags att åka hem. Fråga dina grannar i Chicago och föräldrarna till de unga män och kvinnor som strider och dör, om de vill skicka ännu fler miljarder och ännu fler trupper till Afghanistan. Tror du att de kommer säga, "Nej, vi behöver inte sjukvård, vi behöver inte jobb, vi behöver inte tak över våra huvuden. Fortsätt, herr president, skicka vårt välstånd och våra söner och döttrar utomlands, för vi behöver inte dem heller"?
Vad skulle Martin Luther King ha gjort i ditt ställe? Vad skulle din mormor ha gjort? De skulle inte skicka fler fattiga människor för att döda andra fattiga människor som inte utgör något hot mot dem, det är vad de skulle ha gjort. De skulle inte spendera miljarder och triljoner för att utkämpa ett krig medan amerikanska barn sover på gatorna och står i brödköer.
Alla vi som röstade på dig och bad för dig och som grät kvällen du vann valet har stått ut med ett Orwellskt helvete av åtta års brott begågna i vårt namn: tortyr, åsidosatt författning, invasioner av länder som inte angripit oss, sprängningar av hela grannskap som Saddam "kunde" vistas i (men aldrig gjorde det), slakt av bröllop i Afghanistan. Vi såg när hundratusentals irakiska civila slaktades och tiotusentals modiga unga män och kvinnor dödades, stympades och fick utstå mentala trauman – vars omfattning vi knappt kan förstå.
När vi valde dig väntade vi oss inte mirakel. Vi väntade oss inte ens stor förändring. Men vi väntade oss viss förändring. Vi trodde att du skulle sätta stopp för galenskapen. Sätta stopp för dödandet. Sätta stopp för den vansinniga tanken att män med vapen kan organisera om ett land som inte ens fungerar som ett land och aldrig, någonsin har gjort det heller.
Stopp, stopp, stopp! För de amerikanska ungdomarnas och de afghanska civilas skull, stopp. För ditt presidentskaps, hoppets och vårt lands framtids skull, stopp. För guds skull, stopp.
I kväll har vi fortfarande hopp.
I morgon får vi se. Bollen är på din planhalva. Du behöver INTE göra det här. Du kan vara en rakryggad individ. Du kan vara din mors son.
Vi räknar med dig.
Er,
Michael Moore
Översättning: Björn Berglund