Språket är vägen in i samhället
Skolminister Ibrahim Baylan vill satsa mer på svenskan
När jag var nästan tio år började jag för första gången i en skola. Den skolan låg i Botkyrka, dit jag kommit från Turkiet med min familj.
Att komma in i en skola för första gången är alltid en pirrig känsla för alla barn som ska börja.
För mig blev det lite extra pirrigt, framför allt för att jag inte kunde språket, svenska.
Att sitta i ett klassrum och nästan inte förstå någonting av vad läraren säger, det är mycket frustrerande. Det är inte svårt att förstå de barn som blir utagerande och får svårt att sitta stilla. För min del blev det snarare så att jag blev ännu tystare. Att räcka upp handen och säga: ”Fröken, jag förstår inte”, kräver mycket mod och självförtroende. Ett självförtroende som jag inte hade, och som få 10–11-åringar har.
Den lösning som jag själv kom på, som för mig som tioåring framstod som den mest logiska, var att inte gå dit mer.
I stället gick jag till Hallunda centrum. Där fick man 25 öre styck för varje kundvagn man samlade in, ett bra sätt att tjäna lite extra pengar, tyckte jag. Mitt företagande hade nog kunnat fortsätta ett bra tag till om inte min pappa, som just den dagen skulle till tandläkaren och därför inte var på jobbet, hade kommit på mig.
–?Vad gör du här, sa han. Och det hade jag inget bra svar på.
Det blev elevvårdskonferens och då fick jag stöd och hjälp.
Mina egna erfarenheter lärde mig att vårt allra viktigaste verktyg i skolan och senare i livet är vårt gemensamma språk – svenskan.
Även om internationella jämförelser visar att svenska elevers läsförmåga är god så har regeringen högre ambitioner än så. Under det senaste året har regeringen beslutat om en särskild satsning på läs- och skrivutveckling.
10?000 lärare i de lägre årskurserna ska få kompetensutveckling i läs- och skrivundervisning. Läs- och skrivundervisning blir obligatorisk i lärarutbildningen. Nya moderna klassiker ska tryckas i klassuppsättningar och distribueras till skolorna till ett lågt pris. Och vi satsar på skolbibliotekens pedagogiska roll i språkutvecklingen.
Nu tar vi nästa steg. I dag inviger jag ett helt nytt Nationellt centrum för språkutveckling.
Nationellt centrum för språkutveckling skall arbeta med att öka kompetensen hos lärare i förskola och skola när det gäller att upptäcka och åtgärda läs- och skrivsvårigheter hos eleverna, förmedla den senaste forskningen på området till skolan men också öka intresset och motivationen för läsning och skrivning hos barn och ungdomar i förskola och skola.
Av vissa debattörer utmålas en konflikt när det gäller språkkunskaperna för elever med invandrarbakgrund, som om goda kunskaper i modersmålet på något sätt skulle hindra goda kunskaper i svenska.
Så är det förstås inte. Forskning visar att ju säkrare man är på sitt modersmål, desto lättare har man att ta till sig fler språk. För den som flyttat till Sverige och lever här är det självklart att svenskan är den viktigaste nyckeln för integration, för att klara av sin utbildning, få arbete och en framtid. Men vi måste sluta se modersmålet som en belastning för dem som invandrat hit.
Ibland har det också i debatten framställts som om svenskämnet prioriterats ner till förmån för till exempel modersmålsundervisningen. Ingenting kunde vara mer fel. Svenskämnet har utökats och fått fler timmar. Och med de satsningar vi gör kommer kvaliteten att öka i undervisningen.
Då är jag mer bekymrad över modersmålsundervisningen, som på många håll håller så låg kvalitet att eleverna inte vill gå dit. Så vill jag inte att det ska fortsätta. Att ha invånare i vårt land som behärskar många språk är en tillgång, inte en belastning.
Dessutom skulle vi kunna använda modersmålet som en hävstång i viktiga ämnen som svenska, engelska och matematik för de elever som har invandrat sent under grundskoletiden. Då kanske vi i framtiden slipper ha 11-åringar som sitter och känner sig dumma och otillräckliga lektion efter lektion.