Så utrotar vi fattigdomen
Inför FN:s konferens: Världens ledare – nu får ni inte misslyckas
I dag öppnar Sveriges statsminister Göran Persson FN:s stora fattigdomskonferens.
Det har gått fem år sedan världens ledare enades om millenniemålen, som bland annat innebär att fattigdomen ska halveras till år 2015. Men prognoserna visar att även om utvecklingen går åt rätt håll i flera länder är det många som halkar efter.
Värst är situationen för människor i Afrika söder om Sahara. Med dagens takt kommer det att ta över 100 år för många av länderna att nå målen.
Men världen behöver inte se ut så här. Frivilligorganisationer i hela världen har gått samman i den globala kampanjen ”Global call to action against poverty” för en mer rättvis värld. Rörelsen, som har tagit det vita bandet som symbol, har lokal förankring i över 90 länder och beskrivs som världens största folkrörelse. I Sverige kallas kampanjen ”Utrota fattigdomen nu” och stöds av mer än 45 organisationer.
Enligt den svenska ”Politik för global utveckling” som klubbades i riksdagen för två år sedan ska alla politikområden stödja kampen mot fattigdomen och resultera i en rättvis värld och hållbar utveckling. Det ger Sverige en unik målsättning. Men regeringen måste bli mer pådrivande och ta konkreta initiativ.
En rättvis handelspolitik. Förhandlingarna i till exempel världshandelsorganisationen WTO måste bli mer demokratiska. Export- och jordbrukssubventioner som orsakar prisdumpning måste avskaffas. Fattiga länder måste få ha kvar rätten att skydda sin livsmedelsproduktion. Utvecklingsländer behöver handlingsutrymme för att utforma en handelspolitik som stödjer landets specifika utvecklingsstrategi, vilket får stöd i UNDP:s senaste rapport. Därför bör Sverige arbeta för att EU:s krav i WTO på att utvecklingsländer ska avreglera exempelvis sin grundläggande vattenförsörjning ska omprövas. EU bör inte heller tvinga igenom investerings- och konkurrensavtal i de pågående förhandlingarna med bland annat afrikanska länder.
Skuldavskrivning. Ett av de största hindren för att bekämpa fattigdomen är fattiga länders skulder. G8-ländernas ledare enades nyligen om skuldavskrivningar för 18 tungt skuldsatta länder. Detta var ett viktigt steg på vägen, men det löser inte skuldkrisen. Sverige bör driva en långsiktig lösning på skuldkrisen. Den måste ses i förhållande till de resurser som landet behöver för att nå millenniemålen. Sverige måste arbeta för att IMF:s och Världsbankens krav på fattiga länder i samband med skuldavskrivningar och nya lån baseras på ländernas egna fattigdomsstrategier och demokratiska beslut. Världsbankens och IMF:s detaljstyrning av länders ekonomiska politik måste upphöra. Biståndsmedel ska inte användas till att finansiera skuldlättnader.
Mer och bättre bistånd. Sverige bör arbeta för att världens ledare vid FN-toppmötet förbinder sig att nå FN-målet på att minst 0,7 procent av BNI ska gå till bistånd senast år 2010. Biståndets kvalitet måste säkerställas genom att utgå från fattiga människors behov, ett rättighetsperspektiv och en hållbar utveckling, och genom att avskaffa vårt bundna bistånd. Utan tillräckliga miljösatsningar undermineras möjligheterna att nå millenniemålen. Bistånd ska inte heller användas till militära insatser. Sverige har idag en unik chans att påverka FN:s toppmöte.
Den rika världens ansvar omfattar även skärpt miljöpolitik. Sverige bör verka för att miljöavtal alltid sätts före handelsregler samt för utsläppsminskningar och satsningar som bygger upp fattiga länders kapacitet att anpassa sig till miljöförändringar.
Världens ledare får inte misslyckas.
Inger Björk
generalsekreterare Forum Syd
Bo Forsberg
generalsekreterare Diakonia
Mikael Karlsson
ordförande Svenska Naturskyddsföreningen
Lars Friedner
generalsekreterare Svenska kyrkan