Vi måste utmana den skadliga mansnormen
Debattören: Skolattacken ännu ett exempel på män som brukar våld
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2022-03-26
DEBATT. Med stor chock och sorg läser jag om attacken på Malmö Latin. Vi vet ännu inte mycket om händelseförloppet, om gärningsmannen, eller om offren.
Men vi vet att två människor mist livet. Två kvinnor som slitits från sina anhöriga, sina kollegor, två kvinnor som hade intressen, drömmar, morgonrutiner och framtidsplaner, som nu är borta.
Det är inte första gången en skolattack sker, varken i Sverige eller övriga världen, och det kommer debatteras om vad som orsakar dessa händelser. En del kommer prata om psykisk ohälsa, en del om skolans ansvar, om invandring, eller om internet och dess djupa rabbit-holes.
Men något som vi gärna undviker att prata om, som alla dessa skolattacker har gemensamt, är att de utförs av män.
Samma sak med de religiöst motiverade attackerna, de rasistiskt motiverade attackerna, incel-attackerna, vansinnesattackerna, alla begås de av män.
Och jag påpekar inte det här faktumet för att jag ”hatar män”. Jag påpekar det för att jag ser det som att män är offer för maskulinitetsnormer som är djupt skadliga, och att samhället har misslyckats och svikit männen.
”Ja med detta handlar ju bara om några enstaka galningar”, utropar en del förargat. Ja, skolattacksförövarna utgör inte särskilt stor del av alla män, även om vi ser en oroväckande ökning i frekvens.
Men vet du vilka som också är skadade av maskulinitetsnormerna? Män som begår våldsbrott mot sina flickvänner och fruar. Män som begår våldsbrott mot andra män. Män som begår gängrelaterade våldsbrott. Män som tar livet av sig. Män som våldtar. Män som hamnar i alkohol-, drogmissbruk, och hemlöshet. Män som orsakar bilolyckor på grund av vårdslös körning.
Plötsligt är gruppen inte så liten längre, den innefattar kanske dig själv eller någon du känner, och den påverkar oss alla.
Den skadliga maskuliniteten börjar redan från barnsben. Den gör att pojkar slutar kramas, slutar gråta och aldrig lär sig varken att hantera eller uttrycka sina känslor.
Den förnekar mänskliga behov såsom fysisk och känslomässig närhet, att ha trygga sociala band, att få utlopp för känslor och kreativitet.
Den lämnar pojkar och män totalt försvarslösa inför något som utan undantag drabbar alla människor, och kanske som hårdast de unga: känslomässig smärta.
När den kommer, oavsett om den kommer plötsligt i stor kraft eller sakta växt fram inombords, har pojkarna inga verktyg för att hantera den.
De har inte fått utveckla sina känslomässiga förmågor genom rollspel och social träning som flickorna har gjort. De har inte byggt vänskapsrelationer där man kan visa sårbarhet och prata om känslor. Uppväxten har lärt dem att det är en dygd att klara sig själv, så de söker sig heller inte till vården.
Något som den skadliga maskulinitetsnormen däremot uppmuntrar, är våld. Att konsumera våld, att öva på våld, att bruka våld.
Här kanske ni protesterar, ingen uppmuntrar väl till våld? Men att unga män hamnar i slagsmål, speciellt efter några glas, ser många som naturligt, det hör till. Idrottsmän som tar till våld när de blir frustrerade ses också som normalt.
Hockeyfans protesterar mot förslag om skärpta regler mot våld på planen eftersom det skulle ”förstöra sporten”. Män slår knytnäven genom gipsväggen när de blir frustrerade. Män kör iväg med bilen i för hög hastighet och på ett vårdslöst sätt för att ”blow off some steam”.
Man ursäktar dessa våldsutbrott med saker som ”jamen du måste förstå hur mycket som står på spel i ett sånt här idrottssammanhang!”, ”jamen han blev ju förbannad för att den andra killen raggade på hans flickvän”, eller ”jamen han blev ju ledsen när hon gjorde slut”.
Alltså, män får använda våld för att uttrycka sina känslor.
Alla de andra orsakerna som jag nämnde i början, kan möjligtvis ses som den utlösande faktorn. Men de grundläggande förutsättningarna skapas av de skadliga maskulinitetsnormerna.
För vilken annan orsak man än försöker skylla det på; psykisk ohälsa, invandring, internet, populärkultur, skolan, utanförskap, så faller det på en sak: alla dessa innefattar eller nyttjas av kvinnor och flickor också, utan att det får dem att begå våldsbrott.
Så innan ni kallar mig manshatare; vem är det egentligen som hatar män?
De som ser all denna förödelse som maskulinitetsnormerna skapar och rycker på axlarna, som tittar på medan nya femåriga pojkar får lära sig att sluta gråta och tuffa till sig, allt medan de fortsätter lägga ved på elden?
Eller de som försöker göra något åt det?
Yamina Lindhammar, blivande lärare
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.
Så här skriver du en debattartikel